Shiva

Idag har man firat Shivas bröllopsdag. Jag också!

Har fått mig en röd prick mellan ögonen och ett lika rött band runt handleden.

Fina grejer!

I morgon blir det flyg till Dharamsala för att fira nyår med tibetanska munkar.

Man är lyckligt lottad.

Vet inte hur det ser ut med internetuppkopplingar och dylikt där uppe i Himalaya men jag lovar att blogga och lägga ut bilder så ofta jag bara kan.

Tack alla ni som läser!

Visst ja, idag möttes vi av ett femtiotal apor på motorvägen.

En helt vanlig biltur i utkanten av Delhi...

Lepra

Jag minns som liten de bibliska skildringarna av hur spetälska människor stöttes ut ur städerna och byarna för en tillvaro i grottor och ensamhet.

För de allra flesta är lepra en bortglömd sjukdom.

Det var den för mig också.

Jag förknippar nog spetälskan allra starkast med filmsekvensen i klassiska Ben Hur med Charlton Heston i huvudrollen när han söker sin mor och sin syster och finner dem just i en grotta strax utanför staden.

Det är osäkert om dagens lepra och bibelns spetälska är samma sjukdom.

Vad som däremot är helt säkert är att stigmatiseringen är den samma. Utstöttheten och rädslan likaså.

I dagens Indien är lepra i allra högsta grad en verklighet.

En verklighet som på samma sätt som för tvåtusen år sedan stöts ut ur samhället och allra helst glöms bort. I synnerhet som WHO har förklarat sjukdomen som botad.

Visst, det finns botemedel. Ingen behöver idag bli av med fingrar, fötter eller andra kroppsdelar på samma sätt som för bara tjugo år sedan.

Men lepra lever kvar i det indiska samhället som en skamfläck.

Det räcker att du haft en familjemedlem som varit drabbad för att du och hela din familj blir tvingade att bo i någon av de kolonier som finns över hela Indien.

Kolonier där husen måste vara målade i en viss färg för att alla ska veta att de passerar genom en leprakoloni.

Idag har jag besökt en sådan koloni. En timmes bilfärd söder om Delhi ligger Bharat Mata Kusth Ashram, i staden Faridabad. En koloni med 150 familjer.

Dagens bilder kommer samtliga härifrån. Jag fortsätter på den inslagna porträttvägen som ni kanske märker...

Porträtt

Har aldrig betraktat mig själv som en porträttfotograf trots att jag fick det epitetet likt en blöt filt över mitt huvud och mina axlar efter projektet "Local Heroes - en resa genom Springsteenland" som jag och vapendragare Anders Mårtensson jobbade med mellan 03-08.

Idag har jag dock fuskat lite grann.

Vad säger ni?

I morgon börjar ett av mina stora projekt här i Indien. Spännande!

Asha Deep Foundation

Har fortfarande inte sett mycket av Delhi efter två och ett halvt dygn.

Har däremot fått uppleva fantastiska möten med människor och en känsla av medmänsklighet och värme efter dagens besök på Asha Deep Foundation i östra utkanten av staden.

Asha Deep står för Hopp och Ljus och är en hjälporganisation som svenska Individuell Människohjälp samarbetar med i Indien. IM har varit till en fantastisk hjälp för mig inför denna resa.

Asha Deep Foundation verkar i en stadsdel som heter Shahid Nagar och som är ett av Delhis fattigaste områden.

Jag har under dagen fått ta del av dels det institutionella arbetet på skolor och olika hem för föräldralösa barn, dels arbetet ute i byarna bland folket.

Man räknar med att en halv miljon människor bor i området som räknas in i fem byar med femton olika slumområden.

Hjälpinsatsen bygger på människors verkliga behov och utvärderas varje månad i kortfattade rapporter samt varje kvartal i mer omfattande sammanställningar.

För tillfället Har Asha Deep 28 olika projekt igång. Flera av dem stöttas av IM med huvudkontor i Lund.

Dagens bilder kommer från rundturen i Shahid Nagar.

Dels ifrån utbildningsverksamheten på Asha Deep Foundations skola, dels ifrån rundturen ute i byarna.

Vet inte om ni har läst och sett mitt reportage i Skånska Dagbladets söndagsbilaga den 31/1? I vilket fall så handlade det om den koptisk kristna minoriteten i stadsdelen Moqattam i utkanten av Kairo. Ett folk som från början var grisuppfödare i muslimska Egypten och som livnärde sig på en kombination av att sälja kött till de internationella lyxhotellen samt att sortera storstadens sopavfall. Sommaren 2009 när den egyptiska staten drabbades av panik inför spridningen av A(H1N1) viruset beslöt man att slakta landets samtliga 300 000 grisar. Detta ledde till att grisuppfödarna förlorade bortåt 80% av sin inkomst.

Idag har jag varit tillbaka bland soporna. I utkanten av Delhi.

Verkar vara min lott i livet.

Om detta får ni säkert läsa i en svensk dagstidning någon gång framöver...

Gurdwara - The Golden Temple

En skön paus från storstadens ivriga serenader av dofter och ljud hittar man, förutom på Mikael Bergstrands takterass, även på en av Sikhernas heligaste platser - The Golden Temple.

Gurdwara är ett välbehövligt andningshål ett par rejäla stenkast ifrån downtown Delhi.

Jag blir tvungen att skyla min blonda kalufs med någon slags scarfs som får mig att se ut som en annorlunda MC-wannabe, men detta till trots så får jag mig en välbehövlig stunds andlig spis.

Idag har jag dessutom fått reda på varför hela Delhi verkar vara ett enda stort provisorium och under fullständig nyrenovering. Commonwealth Games går av stapeln här i höst och då ska hela staden vara polerad och fin.

I morgon blir det en resa ut till förorterna.

Over and out!

Mikael Bergstrand

Det fick bli en dags vila innan det skulle börja jobbas.

Jetlagen ligger som en svensk insjö en vindstilla sommarkväll och suget efter att plocka fram kamera, block och penna har varit stort.
Dagen började med en intressant frukost på takterassen till hotellet i stadsdelen Karol Bagh i nordvästra Delhi.
Världens godaste omelett tillagades av fler kockar än vad jag kunde räkna till.
Längtar redan till frukosten om några timmar...
Idag har jag träffat författaren Mikael Bergstrand som bor och jobbar i denna kaotiska, indiska huvudstad.
Han har bytt ut lugnet i Malmö mot en fantastisk inspirerande och kreativ miljö i New Delhi.
Mikael skriver på sin femte roman samtidigt som han allt som oftast rapporterar och skriver krönikor åt Sydsvenskan.
Jag följde med honom på lite research i Rama Krishna Puram.
En stadsdel som till största delen bebos av Delhis arbetarklass men som även hyser en stor portion av de allra fattigaste i sina slumområden.

Mikael är mest känd som deckarförfattare men jobbar just nu på, som han själv säger, något helt annat. En del av handlingen kommer att utspela sig i Delhi.

Om ni inte har läst något av Mikael så rekommenderar jag er starkt att genast springa ner till bokhandeln...

Det är lite...

...problem med elektriciteten på hotellet men det kan mycket väl vara så att jag har löst problemet i kväll.
För övrigt så får denna dag sorteras in under "Acklimatisering & jetlag".
Delhi är gigantiskt.
En rejäl smäll på käften.
Hela staden verkar vara under uppbyggnad.
Det känns lite grann som runt Centralen i Malmö. Fast precis överallt.
I morgon börjar allvaret.
Det blir jobb tre dagar i rad nu innan det ska flygas norrut mot Dharamsala för att firas nyår på tibetanskt vis.
Det kommer rapporter om att det är väldigt kallt i Himalaya. Verkar som om vintern inte är över för min del trots allt.
Bilderna jag lägger ut denna kväll kommer dels från elledningsproblematiken utanför hotellet, dels ifrån en liten rickshaw-trip från i eftermiddags.