Lepra

Jag minns som liten de bibliska skildringarna av hur spetälska människor stöttes ut ur städerna och byarna för en tillvaro i grottor och ensamhet.

För de allra flesta är lepra en bortglömd sjukdom.

Det var den för mig också.

Jag förknippar nog spetälskan allra starkast med filmsekvensen i klassiska Ben Hur med Charlton Heston i huvudrollen när han söker sin mor och sin syster och finner dem just i en grotta strax utanför staden.

Det är osäkert om dagens lepra och bibelns spetälska är samma sjukdom.

Vad som däremot är helt säkert är att stigmatiseringen är den samma. Utstöttheten och rädslan likaså.

I dagens Indien är lepra i allra högsta grad en verklighet.

En verklighet som på samma sätt som för tvåtusen år sedan stöts ut ur samhället och allra helst glöms bort. I synnerhet som WHO har förklarat sjukdomen som botad.

Visst, det finns botemedel. Ingen behöver idag bli av med fingrar, fötter eller andra kroppsdelar på samma sätt som för bara tjugo år sedan.

Men lepra lever kvar i det indiska samhället som en skamfläck.

Det räcker att du haft en familjemedlem som varit drabbad för att du och hela din familj blir tvingade att bo i någon av de kolonier som finns över hela Indien.

Kolonier där husen måste vara målade i en viss färg för att alla ska veta att de passerar genom en leprakoloni.

Idag har jag besökt en sådan koloni. En timmes bilfärd söder om Delhi ligger Bharat Mata Kusth Ashram, i staden Faridabad. En koloni med 150 familjer.

Dagens bilder kommer samtliga härifrån. Jag fortsätter på den inslagna porträttvägen som ni kanske märker...