Sweat...

Natten mellan torsdag och fredags tillbringades strax utanför Pine Ridge där vi fick uppleva en gammal tradition som kallas för sweat. Att svettas i ett kolsvart tält med trummor, sång och glödande lavastenar visade sig vara för mycket för ett klent blekansikte från Finja. Efter mindre än tio minuter domnade mina händer och hjärtat slog som om det villa komma ut ur kroppen. Jag ursäktade mig så gott det nu gick och kröp ut ur det igloo-liknande tältet.
Svärfar hanterade det hela betydligt bättre och kröp ut två timmar senare, fyra kilo lättare :)
Dessa två timmar tillbringade jag med att springa runt på prärien och försöka hitta våra stövlar som två hundar hade sprungit i väg med. Tack för iPhones ficklampa...
Det gick sämre för en av de andra som blev av med skor och glasögon.
Nästa gång jag svettas blir i en badbalja i Finja :)