Ur askan från likbränning i Varanasi till färgkrig i Delhi...

Fyra dagar i Varanasi. Utan internet, avskärmad från omvärlden...

Hinduernas heligaste plats och en av världens äldsta nu fortfarande befolkade städer.

Jag har alltid haft en dröm om den här staden.

Resan till Indien hade aldrig blivit av utan Varanasi, eller Benares som den kallas i folkmun, eller Kashi (ljusets stad).

Jag har fått på käften i fyra dagar. Duktigt!

Samtidigt som jag önskar att alla en gång i sitt liv besöker den här staden så kommer jag nog aldrig att rekommendera någon att åka hit.

Jag har mött många backpackers, hippies, utlänningar som bott flera år i Indien, till och med indier själva som säger att de aldrig besökt staden därför att de inte känner sig redo.

Idag när jag sitter på femstjärniga The Park Hotel och blickar ut över fantastiska Delhi så förstår jag varför.

Varanasi kör över en som en galopperande ångvält på en hal svensk vinterväg.

Så otroligt många intryck att kamerans sökare har fått fungera som ett välgörande och renande filter snarare än ett arbetsredskap.

Det bor mellan tre och fem miljoner i staden. Det verkar som om de alla har vägen som passerar mitt hotell som någon slags genomfartsled.

Ganges är annars målet för dessa människor och alla andra hinduer. Floden som flyter stilla förbi och som har gjort så i alla tider.

Att dö i Varanasi och sedan brännas vid trapporna intill Manikarnika innebär en genväg till Nirvana enligt hinduismen.

Att se en helig tjur och en minst lika helig ko ha en intim stund tillsammans på en av de oändliga gathsen (trapporna) som leder ner till floden, ska innebära tur och lycka. Vi får väl se...

Intrycken är som sagt överväldigande många och samtidigt som staden äter upp mig av en väldig massa anledningar så finns här också någonstans lite lugn och ro. I mitt fall blev det på en båt vid ett par tillfällen. Bilderna jag har valt ut till detta blogginlägg har väl alla en del av det där svårfångade lugnet i sig antar jag. Kameran ljuger ibland ;)

Jag har ett riktigt bra jobb härifrån. Ett par halvbra. Vi får väl se...

Trött nu, ska upp och fira Färgfestival med tjugotvå miljoner delhibor i morgon.

Det ska kastas vattenballonger med färg. Jag blev träffad av ett par redan i Varanasi. Förstörde ett par Levis och en favoritväska.

Till i morgon har jag köpt in ett par byxor och en t-shirt för 500 rupies (80 kronor) som får tjänstgöra som militärkläder i detta krig. Funderar på att lufta min gamla Diana. Hon tål vatten...