Ngawang Woebar

I Indien bor bortåt 115 000 människor från Tibet i exil. Varje år flyr 3000 människor sitt hemland bort från den kinesiska statens förtryck till någon av de 40 exilsamhällen som finns spridda över hela landet.

Första anhalten efter flykten över Himalaya brukar vara Kathmandu i Nepal. Där har det exiltibetanska parlamentet upprättat ett center för omhändertagande av flyktingar. Vidare slussas de rädda och utmärglade människorna vidare till någon av de transitskolor som finns på flera ställen i Indien. Där får de möjlighet att studera under fem år för att sedan ta sig ut i samhället på egen hand.

Ngawang Woebar har levt större delen av sitt liv som munk och kom till Mcleodganj 1991 efter att ha tillbringat flera månader i ett kinesiskt fängelse. Tortyr och förhör var det dagliga brödet för Ngawang under sin tid i arrest. Han lyckades fly och kom till tryggheten i Indien som sjuttonåring där han i flera år har drivit ett center för politiska flyktingar.

I går kväll var det lill-lördag i Mcleodganj i övre Dharamsala. Världens sämsta coverband våldförde sig på bland annat "Sultans of Swing" och "Hotel California".

Skönt att kunna berätta och veta var man befann sig när man såg och hörde det värsta försök till barunderhållning som världen skådat.

Jag trodde i min enfald att det var första gången dessa fyra pojkar spelade tillsammans. Nej då, de står tydligen på den provisoriska scenen här varje onsdagskväll. Ve och förbannelse…

I morgon lämnar jag Dharamsala och Himalaya bakom mig för att fortsätta till Dehara Dun som ligger 25 mil norr om Delhi. Det ryktas om en tolv timmars bussresa. Det lär därför inte bloggas på ett par dagar.

Lev i frid kamrater!