tisdag 23 februari 2010

Nalapani Road

Vimla Kataria


I utkanten av staden Dehra Dun, längs Nalapani Road, ligger ett litet inhägnat stycke mark som en gång i tiden var tänkt att bli en begravningsplats.

1962 köptes området upp och i april samma år flyttade 30 leprasjuka människor från staden in i vad som skulle komma att bli deras hem för resten av livet.

Till att börja med fick man sova under bar himmel under tiden som de första husen byggdes. I dag bor 77 människor här, de allra flesta har varit här sedan starten.

Kolonin heter Kuru Kshetr Mandal men kallas i folkmun för KKM.

Även om området andas lugn, ro och man känner glädjen och tryggheten så kan man, som pojke från Sverige som försöker leka journalist, inte undgå att fråga sig varför dessa vackra människor varit utstötta ur samhället sedan de fick diagnosen lepra?

Jag har tillbringat dagen tillsammans med Vimla Kataria och hennes familj. Hon är i dag nitton år och har utbildat sig till undersköterska. Hennes familj skickade i väg henne och hennes syskon när de var mellan tre och fyra år gamla.

Hon berättar för mig om sin uppväxt och om stigmatiseringen. Själv är hon frisk, likaså hennes syskon men hon kan fortfarande inte berätta för sina vänner eller för sin arbetsgivare om att hennes föräldrar bor i en leprakoloni.


Nandalal
Danzing
Ramdular, Pooja & Rukshar
Gulam Rasul
Durga Singh
Nirekhi










2 kommentarer:

  1. Jag hade gett vad som helst. VAD SOM HELST. För att få vara med dig där, i upplevelserna. I mötena! Vackra bilder.

    SvaraRadera
  2. Tack Monica! Ni har varit till en stor hjälp. Du bör nog hänga med Janusz hit i april...

    SvaraRadera