Bhounkuru

På det lilla torget i övre delen av Dharamsala, den delen som kallas Mcleodganj och som bland annat hyser Dalai Lamas residens, står ett litet stenhus.

I tjugo år har Bhounkuru suttit hopkrupen, styckat och sålt kött till folket i byn.

Hans lilla hus är knappa en och en halv kvadratmeter men omsättningen är betydligt större än utrymmet.

Varje morgon kommer köttet levererat i stora flätade träkorgar och det köas tidigt för de bästa bitarna.

Inne i den minimala butiken hänger lamm och gris i krokar från det låga taket och Bhounkuru sitter med en lång och vass kniv mellan fötterna och skär fina grytbitar med en hastighet som får mig att tänka på Salvekvick och tryckförband.

Utan att riktigt förstå exakt hur försäljningen går till så får jag en känsla av en auktion när männen står utanför och viftar med sedlarna och gapar i mun på varann.

Bhounkuru verkar ha full koll på läget och vet vem som ska ha vad.

Lastbilar, rickshaws och bilar nästan nuddar den lilla stenhyddans yttervägg när de passerar förbi och en av kunderna får precis tag i mig innan en lastbil fullastad med gastuber håller på att få fatt i kameraremmen och dra med mig.

Det är en fin och solig dag i Dharamsala och bergstopparna gnistrar av snökristaller långt däruppe. Här nere i byn har vi bortåt tjugo grader. Inne på rummet på Hotel Tibet kan det omöjligen vara mer än tolv grader. Jag saknar mina kakelugnar hemma i Finja för ett ögonblick.

I kväll blir det middag hemma hos Dawa som sitter med i det exiltibetanska parlamentet. Han är en underbart varm människa som öppnat sina dörrar och hjälper till med allt som man kan tänkas behöva och mer därtill.

Efter middagen blir det livemusik och Kingfisher på min nya favoritkrog Mc'LLo.

Man är lyckligt lottad...