måndag 16 januari 2012

Längst fram...


Så här såg det ut i lördags.
Jag och Jessika gick på scenen tillsammans med mannen i mitten för att spela och sjunga på Willie Niles "One Guitar". En stor stund, även för en pojke från Finja.
Ett jättetack till min bror och numera också manager, Lars Brundin för allt han har gjort för oss. Tack också till min kanadensiske tour-manager Gord Hunter och hans underbara fru Ginette för att ni har hållt reda på oss här i Asbury Park.


3 kommentarer:

  1. Väldigt coolt. En upplevelse utöver det vanliga va?

    SvaraRadera
  2. Tack Håkan. Det var snäppet bättre än en vanlig lördag i Finja :)

    SvaraRadera
  3. Du borde flytta till Vinslöv. Här stannar vi hemma och röjer. ;)
    Riktigt roligt att få se den här bilden! Jag är så stolt över er! Break a leg med singelinspelningen. Den ser jag fram mot att få höra. Hugz ZP

    SvaraRadera