Där storken kommer med sjuka barn...

Det känns på något sätt förlösande att kunna konstatera att ett jobb, som av olika anledningar har legat på vänt väldigt länge, äntligen har blivit publicerat.

För ett år sedan var jag och min kollega och vän Mikael Ankarvik, i nordvästra hörnet av Ukraina för att besöka områden som fortfarande, snart ett kvarts sekel, efter olyckan i Tjernobyl är hårt drabbade av radioaktivitet.

Nu är det kanske till och med värre än någonsin.

I måndags var det 24 år sedan olyckan i reaktor fyra skakade stora delar av världen.

Vårt reportage publicerades i såväl Skånska Dagbladets söndagstidning som i Norra Skånes lördagsbilaga.

Kärnkraften är ett viktigt ämne att ständigt föra diskussioner kring. Önskar personligen att våra kära kärnkraftsförespråkare tar sig tid att besöka Volynregionen i Ukraina för att med egna ögon se och lära. Visst, våra Svenska verk är helt säkert av en annan klass än det som havererade i Tjernobyl men det som hände lite drygt 100 mil härifrån för 24 år sedan drabbade inte bara Ukraina, Vitryssland och Ryssland. Men det är lätt att glömma.

Man bör också veta att Tjernobyl var ett av de bättre kärnkraftverken i regionen. Idag står flera stycken reaktorer som är av betydligt sämre skick och morrar runt om i öst.

Jag måste passa på att rätta mig själv... Första gången detta reportage publicerades var faktiskt i Årets Bild boken 2010 :) fast då utan Mikael Ankarviks fantastiska text och redigering.