fredag 12 mars 2010

Om att göra research, skriva och fotografera...


I tolv år har jag jobbat på olika lokaltidningsredaktioner som fotojournalist.
De fem sista åren, fram till september 2009 jobbade jag som bildchef. Först på Norra Skåne och senast på Skånska Dagbladet.
Mitt fokus har varit bra bilder oavsett vilket helvetiskt tråkigt jobb jag än varit utskickad på.
Vissa dagar har varit bra, andra sämre.
Vissa dagar har jag varit bra, andra...tja...inte så bra.
Jag har alltid imponerats av fotografer som finner det stora i det lilla. Fotografer som hela tiden höjer sin lägsta nivå oavsett jobbens kvalité. Jag fick förmånen att lära mig yrket av en av de bästa och ödmjukaste fotografer jag någonsin träffat, Jörgen Ahlström. Vi jobbade tillsammans i tio år på Norra Skåne.
Han har nog aldrig berättat särskilt mycket om hur han jobbar eller hur han tänker men att få ha växa upp som fotograf i hans närhet har betytt mycket.
Att trycka på knappen vid rätt tillfälle är naturligtvis viktigt men minst lika viktigt är det att visa respekt och ödmjukhet inför det/den man fotograferar. Lite hobbypsykologi är bra att ha med i bagaget.
Många av de fotografer jag haft förmånen att lära känna under årens lopp (ni finner några av dem bland mina länkar här till höger) har ett gemensamt, de besitter samtliga denna viktiga egenskap.

Jag märker idag att jag missat mycket under mina år som bildjournalist. Kanske har det med mig själv att göra, kanske har det att göra med var jag har jobbat att göra. Kanske en kombination.
Som lokaltidningsfotograf hinner man sällan tänka särskilt mycket. Arbetsbördan är oftast ganska stor och antalet jobb per dag är emellanåt löjligt många.

Jag märker idag hur annorlunda jag ser på jobben när allt ligger i mina egna händer.
Från research till skrivande och fotograferande. En annan värld.
Helt plötsligt känner jag dofter och ser saker som jag aldrig tidigare har sett. Nu har jag också möjligheten att beskriva dem eftersom jag skriver själv. Kanske har kamerans sökare begränsat mig från den riktigt riktiga verkligheten?
Jag behöver inte heller ta en bild på en gubbe bara för att en reporter råkat prata med just denna person. Bilderna får styra berättelsen i samma utsträckning som berättelsen får styra bilderna. Det är en frid även om det innebär mycket mer arbete.

Just nu befinner jag mig i skrivandets underbara värld, i Kairo längs med Nilen. Bara en sådan sak. Om några timmar ska jag stämma gitarren och spela med mina vänner på Zuperbowl i Hässleholm. Livet ska levas.

Over and out!

4 kommentarer:

  1. Bra där Jörgen. Man ska inte underskatta vinsten med att hinna tänka till. Kör hårt!

    SvaraRadera
  2. Jag följer din blog med spänning

    SvaraRadera
  3. Tack Jennie! Roligt!
    Jag följer din Husse...

    SvaraRadera
  4. Lars Viklund12 mars 2010 13:21

    Skapandet ger frihet!

    SvaraRadera