Aporna och jag...

En ledig dag. Den första sedan ankomst till Indien för snart en vecka sedan om man inte räknar resdagen till Dharamsala i lördags.

Dagen har erbjudit möten med såväl apor som de övervintrade hippies som verkar ha denna vackra bergsstad som någon slags pilgrimsort. Man känner igen mycket av det som säljs i butikerna, som kantrar vägarna till och från tempelområdet, från diverse rockfestivaler världen över. Hade det inte varit just för den religiösa bakgrunden och den exiltibetanska befolkningen som berikar Dharamsala tillsammans med den fantastiska fond som Himalaya målar upp så hade detta lika gärna kunnat vara den lilla staden Woodstock i delstaten New York, eller en Roskildefestival inne på sitt fjärde dygn.

Pilsnern smakar dock betydligt bättre här än i Roskilde.

Kingfisher Strong är drycken för dagen och fungerar bra för en pojke som jag även om jag kan längta efter ett gott glas rött.

En apa anföll mig idag på väg upp till molnen. Han blev väl rädd den stackaren när han mötte en kamera med blond kalufs. Jag sprang, vilket inte har hänt sedan trekilometersrundorna på Linnéskolan i Hässleholm i slutet av -80 talet. Sprang väl i och för sig inte särskilt mycket på den tiden heller i ärlighetens namn.

Dalai Lama är på väg mot Washington för att träffa president Obama. Själv ser jag fram emot att lära mig mer om den exiltibetanska befolkningen och vad vi svenskar bidrar med och kan bidra med för att göra dagen dräglig under ett liv i exil. Hjälpen behövs och en resa hit borde alla göra för att påminna sig själv. Vi har det lite för bra för vårt eget bästa. Så enkelt är det…

Helt klart är att jag måste höghöjdsträna innan nästa möte med bergen här uppe. Två steg i en trappa och jag är helt slut. Idag blev det en tripp från 1700 till 2800 meter. Promenad. Mötte ett gäng alldeles för uppspelta amerikanska ungdomar som frågade mig; -How are you, Sir? Not so good, blev svaret…

Over and out...