Jag har varit i Ukraina vid två tillfällen. Båda gångerna med anledning av Tjernobyl.
Båda gångerna har jag kommit hem med ångest i bagaget.
Ni som varit där vet...
Runt om i världen har jag träffat människor som kanske på ytan verkar ha det betydligt värre än många av dem som jag mött i nordvästra Ukraina. Många gånger har jag tänkt tanken "jag kan åka härifrån".
Jag beundras dagligen av kollegor och vänner som åker jorden runt för att berätta om orättvisor och misär. Det är ett viktigt jobb. Det är viktigt att berätta. Det är viktigt att ni som varje dag läser tidningen reagerar och ibland mår jävligt dåligt när ni äter frukost och dricker den där koppen kaffe.
Åt helvete med trevlighetsjournalistik och gubbabilder.
Jag tänker ofta på Johan och Martin som sitter i ett fängelse i Etiopien, bara för att de vågade försöka berätta.
När vi kommer hem från våra resor så får vi ofta ta hand om vår ångest och illamående bäst vi kan.
Johans och Martins ångest kan jag inte ens föreställa mig...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar