Tillbaks vid Manikarnika...

Det var en otroligt varm dag i Varanasi. Overkligt att det faktiskt ganska precis är en månad sedan. Tiden går för fort.
Jag kommer aldrig att glömma röken och doften av bränt människokött.
Jag kommer aldrig att glömma de oberörbara, som tolv timmar varje dygn, sju dagar i veckan jobbar vid den eviga elden i Varanasi.
Tack vare en god vän fick jag möjligheten att fotografera vid en av hinduismens heligaste platser, trots ett strängt fotoförbud.
Vid Manikarnika bränner man varje dygn mellan 75-150 kroppar.
Min berättelse kommer att handla om de som står längst ner på listan i Indiens vidriga kastsystem, de oberörbara. De som varje dag går ner till floden för att jobba vid likbränningsbålen.

Ikväll är det årsmöte i PFK. Paul Hansen kommer att vara där. Det kommer jag också.