I fredags var jag och Kristianstadsbladets reporter Inga-Lill Bengtsson i Vä och gjorde en grej om Ann-Charlotte och hennes dotter Linda.
De har bott i sitt hus i fjorton år. För sex år sedan dog Ann-Charlottes man, men hon har trots sin reumatism klarat av att sköta om sitt och dotterns hem på ett bra sätt. En svår hjärt- och lungsjukdom drabbade Ann-Charlotte för en tid sedan som har inneburit att hon inte kan bo kvar. Dottern Linda, som är multihandikappad och cp-skadad sedan födseln, kräver omsorg dygnet runt av åtta assistenter. Ann-Charlotte är mån om att dottern ska ha en egen lägenhet och inte slussas in på ett gruppboende. Detta skulle i så fall innebära att Linda mister sina assistenter som känner till hennes särskilda behov. Från bostadsföreningen möter hon kalla handen och får ingen hjälp med förtur trots läkarintyg.
I lördags flyttade Ann-Charlotte ut ur huset i Vä. De nya ägarna tillträder den 1 november...
Läs mer här:
http://www.kristianstadsbladet.se/kristianstad/article1211044/Multihandikappad-faringr-inte-foumlrtur.htmlIbland känner man bara en tom hjälplöshet...ibland blir man förbannad...
...och så klagar man när man har ont i huvudet!
SvaraRaderaMan skulle fan skämmas...
Det ger lite perspektiv till livet, man inser hur bra man har det. Som någon sa;
-Den friske har många önskningar den sjuke har bara en.
Over and out.
/Johan Funke
Så sant som det är sagt...
SvaraRadera