Snapshots//Jörgen Johansson

Semesterfilm, liksom...

2012-02-16T18:33:00.001+01:00

En helt vanlig fredag i Asbury Park

Jag skrev för ett tag sedan om att vi blev filmade till Springsteens nya video när vi var i Asbury Park i mitten av januari. Resultatet kom för några dagar sedan.
Ni kan se det HÄR...
Både jag och min hustru Jessika är med i videon. En trevlig liten semesterfilm skulle man kunna säga :)
Om en dryg vecka packar vi väskan igen för att bland annat åka till Austin i Texas för att uppleva South by Southwest-festivalen. Livet är lätt att leva just nu....

En helt vanlig lördagkväll i Asbury Park

Lars Brundin - Från Växjö via Finja till världen...

2012-02-11T09:47:00.001+01:00

När Lars Brundin för snart två år sedan frågade mig om han fick filma lite av vad jag håller på med så kunde man väl kanske aldrig ens våga drömma om att detta skulle resultera i en film som om lite drygt en månad kommer att vara en del av fina Garden State Film Festival i New Jersey.
Jag vet vilket enormt arbete som Brundin har lagt ner på denna film och jag är stolt och väldigt glad för hans skull.
I mars åker vi över till New Jersey för att gå på röda mattan. En pojke från Växjö och en från Finja.
Vad säger du Lars, ska vi ge upp allt vi står för och skaffa oss varsin kostym av något slag? :)

Holy cow...

2012-02-01T17:27:00.000+01:00

Det är ett tag sedan jag var i Indien. Tillbringade bland annat en hel del tid i Varanasi där jag bland annat gjorde ett jobb på de heliga korna som ju naturligtvis finns precis överallt.
Detta reportage kommer snart att publiceras i ett blad :)

För övrigt oroar jag mig över allt som händer i Malmö. Var på ett reportagejobb i går när det plötsligt smällde igen. Obehagligt och obegripligt.

Herr Nilsson...

2012-01-24T10:02:00.000+01:00

I Finja kallas han för Herr Nilsson, i Malmö kort och gott för pappa... Vad farbröderna på Bildbyrån i Hässleholm har för namn på denne enastående fotograf har jag ingen aning om. Helt klart är i alla fall att man inte bör missa hans blogg. Just nu är den extra kul. Daniel gör nämligen alternativa intervjuer med de nominerade till Årets Bild. Vet inte om han vågar sig på sin bättre hälft Åsa Sjöström, men man kan ju alltid hoppas.

Kapten Dareberg v 2.0...

2012-01-23T19:04:00.000+01:00

Lars Darebergs intervjuer med de nominerade till Årets Bild fortsätter. I dag är det min tur. Jag blir glad och rörd när jag läser.
Lars har varit bildchef på Sydsvenskan de senaste tre åren. Ett jobb som innebär att han inte gjort annat än lite ströjobb då och då. Trots detta har han på något makalöst sätt själv lyckats bli nominerad till Årets Bild under två av dessa tre år. Vad säger man?
Grattis Lars och tack...
Här läser ni Kapten Darebergs blogg.

Kapten Dareberg...

2012-01-21T15:12:00.000+01:00

Vi är många fotografer och fotointresserade som dagligen följer Lars Darebergs blogg. Det är en fin sida där man får mycket inspiration och bra länkar till allt inom fotografi. Just nu intervjuar Kapten Dareberg alla som är nominerade till Årets Bild. Kul och intressant läsning.
Trevlig helg...

Vilken galen start på 2012...

2012-01-19T13:18:00.001+01:00

Svårt att tänka sig att ett år kan börja på ett bättre sätt.
I lördags stod jag tillsammans med min hustru på scen i Asbury Park tillsammans med Bruce Springsteen och Willie Nile.
I dag får jag reda på att jag är nominerad till Årets Bild.
Om inte orden tog slut redan i Lördags så gjorde de det nu...
Väldigt glad och tacksam för möjligheten att vara nominerad bland alla dessa vänner och duktiga fotografer som står med på listan.
Stort!

Längst fram...

2012-01-16T15:59:00.001+01:00

Så här såg det ut i lördags.
Jag och Jessika gick på scenen tillsammans med mannen i mitten för att spela och sjunga på Willie Niles "One Guitar". En stor stund, även för en pojke från Finja.
Ett jättetack till min bror och numera också manager, Lars Brundin för allt han har gjort för oss. Tack också till min kanadensiske tour-manager Gord Hunter och hans underbara fru Ginette för att ni har hållt reda på oss här i Asbury Park.

Fullsatt...

2012-01-14T16:23:00.000+01:00

Live at the Pony

I mitt pass står det att min födelseort är Finja. För elva år sedan köpte jag ett hus i denna lilla skånska by. Jag är en stolt Finjabo. I går stod jag och min hustru på scen på ett fullsatt Stone Pony i Asbury Park och sjöng sånger som har skrivits och spelats in i Finja.

Detta i sin tur innebär att vi kommer att ha varit på scen alla kvällar under denna Light Of Day-vecka.

Fantastiskt att få vara en del av denna musikscen och blivit vän med artister man växt upp och lyssnat på.

Vi hade en ganska overklig och fin dag tillsammans med våra vänner Willie, Gord, Ginette, Peter och Ann-Marie. I natt stod vi backstage och drack Tequila som om det vore sista natten någonsin.

Om ett par timmar soundcheckar vi på Paramount. I kväll är det dags...

Om Bruce kommer eller ej vet vi inget om. Helt säkert så kommer vi att vara där tillsammans med Willie Nile.

Willie Nile, Bruce Springsteen & Tom Zimny

Massage backstage på Stone Pony

Video, Radio & Bruce...

2012-01-13T23:34:00.000+01:00

Bruce Springsteen & Tom Zimny

Fredagen den trettonde, liksom...
Vi började dagen med att sitta på scen inne på Stone Pony och göra live-radio med anledning av vår spelning på söndag. Jag har spelat några gånger på denna legendariska scen och det är alltid lika kul.
Efter radioshowen så blev jag och min hustru inbjudna av Bruce Springsteen att medverka i hans nya musikvideo som spelades in och regisserades av Tom Zimny i Asbury Park.
Vi var ett trettiotal statister som skulle promenera längs med en gata tillsammans med Bruce.
Jag i min tur bjöd in mina vänner Peter och Ann-Marie. Jag tror att vi kommer att skåla i kväll för denna stund.
Bruce Springsteen är en trevlig man som tar väl hand om sina vänner. Han gick runt efteråt och tackade var och en för att vi ställde upp. Om en månad får vi se hur det ser ut.
I kväll går vi ut och njuter av bra musik på The Stone Pony.
Vi är liksom lediga i kväll.
I morgon blir det Paramount Theater tillsammans med Willie Nile och, med största sannolikhet, Bruce Springsteen.
Mina vänner, tack för möjligheten...

Min hustru Jessika Borg på Stone Pony

Jag blir intervjuad i radio på Stone Pony

Lite som att fötterna liksom lämnar marken...

2012-01-13T17:21:00.003+01:00

Befinner mig just nu i en säng på Hotel Tides i Asbury Park. Ganska rejält bakis efter en Jameson-kväll med min kanadensiske bror Gord Hunter. Hann vann racet skulle man nog kunna säga...
Det blev en vacker kväll på Asbury Lanes. Light Of Day har dragit igång och artister och band avlöser varandra.
Vi hann knappt landa på Manhattan i onsdags innan vi stod på scen med Willie Nile på The Canal Room. I går var det varken planerat att vi eller Willie skulle vara på scen i Asbury Park, men så blev det.
Mycket kul att få beröm från vänner och bekanta för boken "Local heroes - The Asbury Park Music Scene" som jag och Anders gjorde för några år sedan. Inte minst från E Street Band basisten Garry Tallent som också var på plats i går.
Om en timme ska jag och min hustru intervjuas i amerikansk radio inför vår spelning på söndag. Lite så vi jobbar i Finja :)
Bilden är tagen från rum 963 på Park Central i New York. Varken mer eller mindre.
Lever drömmen. Glad och tacksam för möjligheten. Vi ses längst fram...

På väg...

2012-01-10T18:03:00.000+01:00

Willie Nile & Bruce Springsteen

Väskan packad och tåget rullar mot Malmö om ett par timmar. Sover gott i natt hemma hos The Bruntelinos på Norra Vallgatan och flyger sedan försiktigt över Atlanten mot New York och New Jersey för lite rock och roll.
Light of Day är en välgörenhetskonsert som turérar runt i USA, Kanada och Europa till förmån för Parkinson. Det är andra året i rad som jag blir bjuden över till mitt älskade Asbury Park för att få vara med om denna fantastiska tillställning som pågår i fyra dagar.
I fjol åkte jag över med broder Niclas Brandt och i år blir det tillsammans med min hustru Jessika.
Vi kommer att vara lite "special guests from Sweden" redan i morgon kväll på Manhattan och fortsätter sedan söderut längs Jersey-kusten, andra sidan Raritan River (eller hur Mr. Mårtensson?).
På lördag gästar vi Willie Nile under hans set på Paramount Theater på boardwalken. I fjol såg det ut som på bilden ovan. Jag räknar med att stå någonstans mitt emellan :)
På söndag spelar jag och Jessika ett halvtimmes akustiskt set på The Watermark.
Kom förbi för tusan...

The Aquarian, Willie Nile & Asbury Park...

2012-01-06T19:02:00.000+01:00

För en månad sedan hade jag ett par bilder i USA Today, den här gången är det The Aquarian som kör ett par av mina kort på min vän Willie Nile. Omslag liksom!
Det verkar som om det lyfter rejält för Willie i USA just nu. Nästa lördag delar jag och min hustru Jessika scen med honom på Paramount Theater i Asbury Park, New Jersey. Kanske blir det ett litet inhopp redan på onsdag kväll i New York.
Glad och stolt!

Mina Årets Bild-bilder...

2012-01-06T12:37:00.000+01:00

Det är alltid kul att summera ett år som gått.

Vissa år är bättre än andra.

2011 har varit bra på flera sätt, dock kanske inte rent fotografiskt.

Jag kom igång ganska sent med två projekt. Det är just dessa båda projekt som verkligen kom att dominera mitt deltagande i Årets Bild 2012. Jag inser att jag även i år är ganska chanslös till att bli nominerad men det är lik förbannat himla kul och spännande att vara med.

Så här blev det, varken mer eller mindre...

Bildspel

(klicka på bilderna så kommer ni till bildspelen)

Hövdingen - Romernas starke man

2012 är det 500 år sedan de första romerna kom till Sverige.

Stefan Palison kom hit för 40 år sedan, gömd i en lastbil, tillsammans med sin fru Wilma.

Han har sedan dess kämpat för sitt folks rättvisa både i Sverige och utomlands.

I dag bor han i lilla Sösdala i nordöstra Skåne.

Pine Ridge - Oglala Lakota Nation

Pine Ridge-reservatet ligger i den amerikanska mellanvästern i South Dakota på gränsen mot Nebraska.

Området tillhör Oglala Lakota Sioux-folket och brukar kallas för Prisoner of War Camp #334.

Bildreportage Sverige

Hövdingen

Svenskt Vardagsliv

Marsvinsutställning i Hässleholm

Bildreportage Utland

Pine Ridge

Årets bild, bildspel och reportage...

2012-01-05T16:31:00.000+01:00

Årets bild är inskickat, betalt och klart med god marginal. Närmare bestämt åtta timmar före deadline. Nytt rekord för mig. Men så blev det inte heller särskilt mycket detta år.
Två reportage, två bildspel och en singelbild.
2011 var till största delen ett musikår och det märks i bildskörden.
Något pris tror jag inte på även om man ju alltid hoppas.
En sak är dock säker. Prisutdelningen den 16 mars blir en fin kväll i Malmö och jag kommer helt säkert att stå på scen :) Helgardering helt enkelt :)
I morgon hade jag tänkt att lägga upp alla mina tävlingsbilder här på bloggen. Det har ju liksom blivit lite tradition. Eller, tja, det blir åtminstone för andra året i rad :)
Tills dess får ni hålla tillgodo med ett nytt bildspel som jag pysslat med de senaste dagarna. Ni klickar på bilden för att hitta rätt.
Bildspelet heter "Hövdingen" och handlar om romernas starke man, Stefan Palison.

Jörgen Johansson vs. Final Cut X

2012-01-02T17:50:00.001+01:00

Jag vill gärna att ni låter mig stjäla ett par minuter av era liv och att ni går in och tittar på mitt bildspel från Pine Ridge-reservatet i South Dakota.
Ett speciellt tack till Kalle Melander, Lars Brundin, Lotta Gyllensten och min hustru Jessika för tips, idéer och hjälp på traven.
Här kommer länken:http://vimeo.com/34466263

Ännu ett år...

2011-12-30T02:03:00.000+01:00

Ja, kamrater...ännu ett år har snart passerat oss. Dags att sammanfatta, minnas och gå vidare.
Detta år som vi kallar tjugohundraelva har varit minst sagt händelserikt. Så pass att man knappt tror det är sant.
Det började, naturligtvis, i badtunnan i Finja och fortsatte raskt med att jag och Professor Brandt åkte till USA för tre spelningar i New Jersey. När vi kom hem började vi direkt med att "gå in i studion", som det så fint heter, för att spela in vad som skulle komma att bli min finaste musikaliska stund...än så länge.
Studion i det här fallet visade sig, mestadels, vara vårt gröna (inte så länge till) kök i Finja.
I maj släpptes debutalbumet som fick titeln "Skyline".
Vi gav oss i väg på en ny resa för konserter i USA och Kanada direkt efter de fantastiska releasefesterna i Sverige. Broder Lars Brundins fina film om undertecknad hade sin premiär samtidigt och om jag förstår det hela rätt så ska vi ta på oss smoking-overallerna och åka till USA 2012 för att gå på filmfestivalspremiär. Tackar!
Från Kanada via Las Vegas, tillbaka till Finja för en sommar som fotograf på Kristianstadsbladet.
I slutet av juli passade jag och min hustru Jessika på att gifta oss. Vilken fest!
Sommar blev till höst och jag passade på att bjuda hit en av mina gamla idoler, Willie Nile, för några konserter. Minnen för livet! Tack Ted Morris för att du tog dig tid att vara med oss...

Den senaste månaden har varit väldigt lite musik men desto mer fotografi. En sen resa till South Dakota i amerikanska mellanvästern med kameran på axeln och svärfar Tommy bredvid.
Nya fina vänner och kontakter skapades i Oglala Lakota Sioux-reservatet Pine Ridge.
En gripande och viktig resa att göra.
Nyss hemkommen så har jag tillbringat den mesta av tiden framför datorn för att försöka lära mig Final Cut X. Mitt första bildspel med inslag av film kommer snart till en dator nära dig :)
Bilden ovan är från detta bildspel.

På lördag firas det nyår i badtunnan i Finja igen. 2012 kommer att starta där. Ett gott omen...

Den 14/1 står jag och min hustru på scen i Asbury Park, New Jersey med våra vänner. Däribland Willie Nile, Joe D'Urso, John Eddie och Bruce. Det blev en fin födelsedagspresent :)
Efter det väntar Louisiana och Texas i februari/mars.

Jag höjer mitt glas i en skål för alla er som gjort detta år till ett sådant som man alltid kommer att minnas.
All ni som kommit till våra konserter, alla ni som kommenterat mina bilder och jobb. Johan Åberg för hans otroliga tålamod i "The Green Room". Alla i The Dimestore Junkies för en magisk tripp.
Vi kommer igen, snart :)
Ett stort tack till familj och vänner som alltid finns där.
Sist men inte minst; Dylan, du är bäst...

Vi ses 2012...

Hövdingen...

2011-12-23T00:08:00.002+01:00

Jag har under den senaste månaden, med undantag för ett par veckor i South Dakota, tillbringat mycket tid med Stefan Palison, Koci, romernas hövding i södra Sverige.

Han bor i Sösdala, Skåne men är nästan alltid på resande fot.

2012 är det 500 år sedan de första romerna kom till Sverige. I reportaget som ni snart kan läsa i ett par tidningar nära er berättar jag och duktige Carl-Johan Bauler om detta och mycket annat...

Jag har lärt mig mycket men har mer kvar att lära...

Jetlaggad utav bara satan...

2011-12-14T20:39:00.000+01:00

Lämnade Pine Ridge i söndags eftermiddag. Körde de 70 milen via Wyoming ner till Denver. Ett slitet, trist flyplatsmotell tog de sista krafterna. Landade i Köpenhamn i går morse efter en vaken natt på flygplanet. Hann hem och sova två timmar innan det blev Malmö och mer bilder till ett projekt jag håller på med.
Lyckades inte somna förrän nio i morse efter att jag skjutsat Dylan till skolan. Sömntabletter någon?
Pine Ridge sitter kvar och kommer så att göra ett bra tag. Önskar att jag kunde börja redigera film, ljud, intervjuer och bilder till det kommande bildspelet. Har lite annat som knackar på dörren så det får vänta till helgen.
Tack alla ni som hängt med på resan via denna lilla blogg. Kul att få så mycket respons. Kul att också ha fått erbjudande om publicering från ett par håll. Tacksam, ödmjuk och glad för möjligheten...

Manderson...

2011-12-11T06:59:00.001+01:00

Garfield Steele

Ett par mil norr om historiska Wounded Knee ligger en liten by som heter Manderson. Här bor knappt 400 personer och det finns inte ens en korsning värd namnet. I den här lilla byn är gängkriminaliteten mer påtaglig än någon annanstans i reservatet. Man brukar kalla Manderson för Murderville eller Murdertown USA.
I dag har jag gjort mitt största journalistiska arbete någonsin, om jag får säga det själv.
Jag har träffat Garfield Steele och Vic Camp som båda varit en stor del av problemen i Manderson.
I dag bor de grannar med varann och är bästa vänner. För bara några år sedan hatade de varann.
Jag grät i dag när Garfield berättade om sin uppväxt, sina ungdomsår och sin väg tillbaka till livet.
Jag och svärfar sitter just nu och försöker förklara för varann om hur man ska kunna berätta om detta när man kommer hem. Jag är glad för kameran och för möjligheten...
I morgon lämnar vi South Dakota. Våra vänner vaknar i ett Amerika som inte är deras och inte heller längre vårt. Vi reser tillbaka till vår trygghet medan de får stanna kvar och försöka göra sitt bästa för att överleva på en liten bit land som kallas för Prisoners Of War # 334.
Vad annat kan vi göra än att försöka berätta...

Vic Camp

Jessica Red Cloud...

2011-12-10T08:06:00.001+01:00

Jag har spenderat stora delar av min vecka hemma hos Tim Black Bear och Jessica Red Cloud. Tim har ni som följt min resa kunnat läsa om tidigare i veckan. Hans flickvän Jessica är en fantastisk kvinna. När vi först kom hit var hon väldigt avvaktande och obekväm med vår närvaro. Allt eftersom veckan har gått har hon visat mig sin verklighet på ett sätt som jag inte trodde var möjligt.

Det finns ett område i Pine Ridge som kallas för Red Cloud community. Det är här som Jessica och hennes familj har bott sedan slutet på 1800-talet. Chief Red Cloud är en av familjens släktingar och kanske den mest betydelsefulla av hövdingarna tillsammans med Sitting Bull och Crazy Horse i de amerikanska hisorieböckerna.

Jessica har själv levt ett hårt liv med suddiga ungdomsår som hon fyllde med ett alkohol och narkotika.

I dag är hon mamma till två barn och har bestämt sig för att göra allt för dem. Tillsammans med Tim bor hon i en trailer i utkanten av Pine Ridge. De har bott här i lite drygt ett år och de väntar fortfarande på att få rinnande vatten i sitt hem. Som det är nu så går de flera gånger om dagen till släktingarna längre ner längs den skitiga grusvägen för att fylla på en gallon vatten i taget.

Trailern har inte, som de flesta andra hem i området, en propantank som värmer hemmet. Istället får Tim börja sina dagar med att få tag på ved till den illa isolerade trailerns järnkamin som står mitt i ett av rummen.

Mitt i detta elände hittar man en värme, kärlek och stolthet som är överväldigande.

Chief Red Cloud

Oglala...

2011-12-10T06:57:00.000+01:00

En dag kvar i Pine Ridge. Den kommer att tillbringas i Murdertown USA, eller Manderson som den här lilla byn egentligen heter. En plats på reservatet som har haft och har enorma problem med gängkriminalitet. Jag kommer att tillbringa dagen med en kille och hans vänner. Jag berättar mer senare.

Vi såg solen gå ner över Oglala i kväll. Magiskt. Jag kommer att sakna mina vänner här.

Sweat...

2011-12-10T06:51:00.000+01:00

Natten mellan torsdag och fredags tillbringades strax utanför Pine Ridge där vi fick uppleva en gammal tradition som kallas för sweat. Att svettas i ett kolsvart tält med trummor, sång och glödande lavastenar visade sig vara för mycket för ett klent blekansikte från Finja. Efter mindre än tio minuter domnade mina händer och hjärtat slog som om det villa komma ut ur kroppen. Jag ursäktade mig så gott det nu gick och kröp ut ur det igloo-liknande tältet.
Svärfar hanterade det hela betydligt bättre och kröp ut två timmar senare, fyra kilo lättare :)
Dessa två timmar tillbringade jag med att springa runt på prärien och försöka hitta våra stövlar som två hundar hade sprungit i väg med. Tack för iPhones ficklampa...
Det gick sämre för en av de andra som blev av med skor och glasögon.
Nästa gång jag svettas blir i en badbalja i Finja :)

Princess of Whiteclay...

2011-12-10T06:31:00.001+01:00

Tyrell Ringing Shield har tillbringat de senaste fem åren längs med trottoarerna i Whiteclay. Hon har fem barn och fjorton barnbarn.
Det var när hennes föräldrar gick bort som hon kände att hon inte längre hanterade sitt liv i reservatet och började istället varje morgon ta sig över gränsen till Nebraska för att med hjälp av alkoholen få dagarna att gå lite snabbare. I Pine Ridge är hon mera känd som the Princess of Whiteclay.
Ni läser mer om Whiteclay här.

Wake...

2011-12-08T08:25:00.001+01:00

I måndags dog Victoria Emily Frazier. I dag var vi på hennes begravning i Pine Ridge.
Innan begravningen läggs kroppen i en tepee för att anhöriga ska kunna ta ta ett sista farväl. Detta skedde under dagen, kvällen och natten i en idrottshall på reservatet.
Jag är tacksam för förtroendet att få fotografera under ceremonin.

Badlands...

2011-12-08T06:46:00.000+01:00

Klockan skrek 04.45. Två timmar senare såg vi solen gå upp över Badlands i utkanten av Pine Ridge.
Jag är allt annat än en naturfotograf, som ni märker, men det är svårt att låta bli att plåta även om man aldrig någonsin kommer i närheten av verkligheten.
Femton timmar senare sitter jag här och försöker summera en fantastisk dag. Inser att det måste bli ett inlägg till innan jag går och lägger mig.

God's backyard...

2011-12-07T06:04:00.001+01:00

I Pine Ridge finns den vackraste platsen på jorden. Den kallas, enligt Lakota Sioux-indianerna, för God's Backyard. Här vandrar den första människan på jorden, buffeln, fritt och ostört. På reservatet finns bortåt 2500 bufflar som vårdas som om de vore folkets egna barn.

Uppe på klippan ser man flera mil bort. Såväl Badlands som Black Hills syns i bakgrunden och tystnaden är så total att man nästan slås omkull.

Tim Black Bear reagerade när jag tog av mig skor och strumpor i kylan och berättade att när man ställer sig med bara fötter på detta sätt så kommer man alltid att återvända till denna plats.

Det är bara att hoppas att det blir så...

Whiteclay, Nebraska...

2011-12-07T05:04:00.002+01:00

Whiteclay ligger i delstaten Nebraska, två hundra meter ifrån Pine Ridge-reservatet. I Whiteclay bor det 14 personer.
Här hittar man fyra spritbutiker som dagligen säljer 11 000 burkar öl. Inom reservatet råder totalt spritförbud vilket innebär att invånarna dagligen tar sig till Nebraska för att dricka och smuggla in öl och sprit. Alkoholismen är en av de bidragande orsakerna till att medellivslängden bland Lakota Sioux-indianerna är 47 år.
Jag frågade min vän Tim Black Bear vad han tyckte var värst med att bo i Pine Ridge. Han svarade: "Whiteclay, trots att det ligger i Nebraska".
Många av de vi har träffat tycker att alkohol borde tillåtas i Pine Ridge. Det finns pengar att tjäna. Pengar som kan användas för att ta hand om folket. Som det är nu går stålarna rakt ner i en maffia-liknande verksamhet i den lilla byn på andra sidan gränsen samtidigt som man i Pine Ridge själv får ta hand om eländet som följer i dess spår.
Jag mår illa...

Det är svårt att plåta i Whiteclay. Jag har fått kontakter som har lovat att hjälpa och jag hoppas kunna visa er senare i veckan hur det verkligen ser ut...

We're here to stay...

2011-12-06T07:37:00.000+01:00

Ett stolt folk som tar ständigt stryk. Den vite mannen står inte särskilt högt i kurs här i Pine Ridge-reservatet. Lakota Sioux-folket har namnkunniga släktingar. Red Cloud är en av de bäst dokumenterade och namnkunniga hövdingarna vars släktingar vi tillbringat dagen med.
För en pojke från Finja känns det stort, trots att jag är en av dessa vita män...

Dagen har börjat ungefär där den förra slutade. Ett punkterat däck lagades men samtidigt upptäcktes ett oroande oljeläckage från växellådan. Detta innebar att en stackars bärgare i Denver, 60 mil härifrån, fick sig en liten roadtrip. han kom upp i kväll med en ny hyrbil till oss, log och skakade på huvudet när vi frågade om han skulle stanna på hotell i South Dakota i natt. Hans resa fortsatte och vi är tacksamma för hans hjälp.

I morgon när solen går upp över prärien så är vi där igen...

Punktering...

2011-12-05T05:49:00.000+01:00

Crazy Horse Memorial, Black Hills

Det gick åt helvete i går...

En fantastisk dag slutade med punktering på vänster framdäck. Vi fick hjälp av en vänlig polis i Pine Ridge och kunde haltande ta oss hem med ett reservdäck som snarare var ämnat för en cykel än för en Ford Eclipse. Detta ledde i sin tur till att dagens planerade jobb fick ställas in eftersom man på söndagar inte lagar söndriga däck i Hot Springs. Istället lånade vi en bil av hotellet som var full med påklistrade reklamtexter och gav oss i väg på en liten rundtur i områdena utanför reservatet.

Det blev Black Hills och Custer State Park för hela slanten. Trettio mil senare har det badats pool och bastu med löften om att däcket ska kunna lagas klockan åtta i morgon bitti.

Crazy Horse Memorial var en ganska fantastisk plats om man kan bortse från att Lakotakulturen exploateras på ett tämligen Disneylandskt sätt. Jag berättar mer om detta senare.

Vidare kan jag också konstatera att Mount Rushmore är vackrast bakifrån, att bufflarna i Custer State Park använder den smala vägen som toalett men för övrigt lyser med sin frånvaro och att naturen är grymt växlande och magisk.

Mount Rushmore

Buffelbajs

Custer State Park

Lakota...

2011-12-04T08:14:00.001+01:00

Dagen har tillbringats i Pine Ridge tillsammans med de nya vännerna Robert och Tim. Båda två tillhör Lakota Sioux stammen liksom de flesta andra här i reservatet.
Det är ett stolt folk som börjar se ett ljus i tunneln även om det är svårt att förstå när man kör genom byarna Oglala och Pine Ridge.
Detta är inte Amerika. Åtminstone inte så som vi känner det. Här är arbetslösheten bortåt 80% och självmordsstatistiken långt över någon annanstans i USA.
Den amerikanska flaggan hänger man upp och ner. En flagga som Lakota Sioux-folket är ensamma om i världen att en gång i tiden ha erövrat.
Historierna är många och hjärnan är full efter denna första dag som slutade med punktering på en kolsvart grusväg. Vi fortsätter i morgon...

The great plains...

2011-12-04T08:01:00.000+01:00

Bilen har snart rullat 100 mil och jag har bara behövt vrida på ratten en handfull med gånger.
The Great Plains är det prärie- och steppområde som täcker stora delar av den amerikanska mellanvästern. Ljuset är fantastiskt och landskapet likaså.

Nebraska...

2011-12-03T07:09:00.000+01:00

I torsdags klockan 07.47 startade resan från Hässleholms Central. Nu, nästan 48 timmar senare har vi efter försenade flighter både från Köpenhamn och Washington hamnat i lugna Hot Springs i South Dakota. Det har hunnits med några timmars sömn på ett slitet flygplatshotell i Denver, lite nödvändig shopping (stövlar som lär klara 35 minusgrader, solglasögon (såklart)), en 60 mils tripp med bil genom Colorado och Nebraska samt ett möte med våra nya vänner på Prairie Wind Casino i Pine Ridge-reservatet. Nu lugnas kroppen ner med hjälp av ett par skvättar Gammel Dansk :)

Carhenge ligger en bit utanför den lilla staden Allience i nordvästra Nebraska. 1987 byggde konstnären Jim Reinders denna replika av den betydligt mer berömda släktingen i England som ett minne till sin far som bodde just här.
80000 människor besöker varje år denna åker längs med väg 87, där amerikanska bilar är uppställda nästan exakt som stenarna vid Stonehenge.
Galet och kul... God natt!

Badlands...

2011-11-28T15:02:00.001+01:00

Någonstans mellan dröm och verklighet...
Jag får nypa mig lite extra i armen när det nu närmar sig avresa. Känns ganska lugnt men ändå väldigt spännande. Första stopp blir Denver sedan bil några timmar upp till Hot Springs, South Dakota via Wyoming.
Det har blivit många resor till USA de senaste åren men denna känns väldigt speciell.
Pine Ridge reservatet, eller American Prisoner Of War Camp #334, är Oglala Sioux-land och målet för min resa.
Med en arbetslöshet på bortåt 80%, en medellivslängd runt 50 och en självmordsstatistik som är fyra gånger högre än någon annanstans i Amerika, är Pine Ridge-reservatet en plats där varje dag är en kamp för överlevnad.
Just nu snöar det dessutom och temperaturen om nätterna kryper långt under noll.
Jag kommer att försöka uppdatera min blogg med bilder och intryck varje dag. Ni är välkomna att hänga på...

Juryn...

2011-11-25T22:07:00.000+01:00

För en liten stund sedan på Malmö Arena...
Anders Bagge verkar inte helt nöjd med Bards kommentarer om hässleholmaren Robin Stjernberg.
Jag tycker att Bard är en rolig jävel men just denna gång är jag nog benägen att hålla herr Bagge...
Trevlig helg...

Idolerna...

2011-11-24T20:46:00.000+01:00

Amanda Fondell

Dagen och kvällen har tillbringats på Malmö Arena. Skåningarna Robin Stjernberg och Amanda Fondell imponerar. Tv är ju tv och det är aldrig lätt att jobba på den här typen av arrangemang. Begränsat, om man säger som så.
Nu ska jag köra hem till Finja och vila och sen fortsätter vi i morgon.

Sångcoachen Sofia Lilja och Robin Stjernberg

Idolerna

Lars Brundin

På väg...

2011-11-23T17:35:00.001+01:00

"They danced down the streets like dingledodies, and I shambled after as I've been doing all my life after people who interest me, because the only people for me are the mad ones, the ones who are mad to live, mad to talk, mad to be saved, desirous of everything at the same time, the ones that never yawn or say a commonplace thing, but burn, burn, burn..."

On the road - Jack Kerouac

Om en vecka bär det i väg längs de amerikanska landsvägarna. Från Denver via Wyoming och Nebraska till South Dakota. Nya vägar för mig. Nya möten. Nya upplevelser.

Innan dess blir är det fullt upp här hemma med ett reportage som jag hoppas mycket på. Dessutom blir det Malmö Arena de närmaste två dagarna.

En ny kompis...

2011-11-17T23:33:00.000+01:00

I morgon gör jag min sista dag på Kristianstadsbladet för den här gången. Om två veckor far jag i väg på en liten utflykt. Det börjar i Denver och kommer sedan att bära i väg norrut mot Nebraska och South Dakota.
I går körde jag en testrulle med min nya kompis. Han får helt säkert följa med, liksom svärfar...

7KM...

2011-11-14T17:46:00.000+01:00

Kvar i Odessa... Tja, sitter ju alltså i Finja och fajtas med mina hårddiskar... Men i alla fall, jag befinner mig just nu bläddrandes igenom en massa bilder från den osannolika marknaden som ligger strax utanför den ukrainska staden. Detta är en av Europas största marknader, om inte den största, känd som Seven Kilometer Market. Det råder totalt fotoförbud och jag blev faktiskt utkörd till sist, dock med kameran i behåll. Det sägs att man kan köpa allt ifrån vapen och ammunition till morötter och potatis här. Det stämmer helt säkert.
Jag tyckte skyltdockorna var roligast...

Svarta havet...

2011-11-14T14:06:00.000+01:00

Sorteringen fortsätter i Finja. Hårddiskar rensas och jobb som blivit liggande i högar i olika mappar får äntligen ett eget hem.
I dag hittade jag det här som handlar om ett gäng killar som tillbringar sina dagar vid stranden i Odessa.
Det har aldrig blivit publicerat, så håll till godo :)

101111

2011-11-11T17:41:00.004+01:00

Den elfte november tjugohundratio, San Siro i Milano... Ett år sedan...
Jag och min vän Mikael Ankarvik hade precis checkat in på ett hotell inte så långt ifrån arenan. Kvällen innan hade jag landat på Kastrup efter två fantastiska veckor i USA tillsammans med mina föräldrar och min son.
Jag var trött och hade en grym jetlag.
Vi var där för att bevaka Zlatans första Milano-derby som spelare i Milan.
I dag, ett år senare är det ett jävla ståhej om alla dessa ettor. Känns skönt att det snart är 111112.
Önskar er alla en trevlig helg...

Ytterligare ett par ettor...

Dagen då jag mötte Brunte...

2011-11-11T11:58:00.001+01:00

Vi brukar prata om den här dagen ibland, jag och min bror, Lars Brundin.
Det var en helt vanlig, ovanlig dag på Norra Vallgatan i Malmö. Jag var på Teater Terrier för att göra ett förhandsreportage på en ny uppsättning. Tror att den hette "Dallas". Brunte var där också...
Det hela började ganska lugnt och beskedligt med att man på bildskärmar visade upp små scener ur tv-serien med samma namn. Ray, Bobby och JR Ewing, ni vet...
Strax därefter tändes ljuset i något av de små rum som hade byggts upp inne på teatern. Där satt skådespelarna med strap-ons och gigantiska lösrövar. Jag minns att vi tittade på varann och gapade, jag och Brunte.
Strax därefter träffades vi igen, då på Melodifestivalen på Malmö Arena. Vi har sedan dess druckit ohälsosamt många flaskor Gammel Dansk, badat tunna, stått på scen, sprungit nakna i Finja och gjort en massor med andra ganska fantastiska saker ihop.
Till skillnad från "Dallas" på Norra Vallgatan så är Lars Brundin en ständig källa till inspiration. En livskonstnär med en skön ödmjukhet och ett åtråvärt härligt sätt att dagligen möta livet med ett leende. Me love you bro...

Centralen...

2011-11-11T11:41:00.000+01:00

Håller på att sortera bland saker som fått ligga i väldiga temporära högar på gamla hårddiskar. Nu ska det bli ordning och reda :)
Hittade detta lilla projekt som jag pysslade med på lunchraster och annan ledig tid när jag en gång för länge sedan jobbade i Malmö. Jag brukade promenera ner på Centralen och spendera någon timme där lite då och då. Detta var strax innan ombyggnaden. Inser att här finns hur mycket material som helst och antar att jag nog hade som plan att åtminstone göra ett bildspel eftersom jag precis hittade en massa ljudfiler med gnisslande tåg och kungörelser i högtalarna... Kul lunchrastsprojekt...

Warriors of the world...

2011-11-11T11:20:00.000+01:00

Wrestling på Tangopalatset i Malmö har blivit ett populärt helgnöje. Kul...
För ett par år sedan åkte jag till Staten Island i New York och besökte ett slitet nöjesskjul en regning lördagkväll. Wrestling på dekis, skulle man kanske kunna säga... Men också en plats där de yngre utövarna av denna märkliga seriefigursaktivitet hade stora drömmar om att en dag få ta sig över till Manhattan med färjan för att få vara med på någon av de stora showerna på Madison Square Garden.

Willie Nile och jag i USA Today...

2011-11-08T17:11:00.000+01:00

Willie Nile

USA Today har i dag använt ett av mina kort :) Här kan ni kika.
Min fine vän, Willie Nile, från USA är deras "Pick of the week" med sin fantastiska "One Guitar".
Jag är stolt och glad på flera sätt...

Just nu...

2011-11-04T17:45:00.000+01:00

...lyssnar vi naturligtvis på Coldplay och deras fantastiska "Mylo Xyloto", Tom Waits "Bad As Me" och John Hiatt "Dirty Jeans And Mudslide Hymns". Receptet för en lyckad fredagkväll.
Detta samtidigt som en ny 2T hårddisk får hjälpa mig att komma på fötter när det gäller en, på tok för länge, slarvig sortering av mina digitala negativ.

Kolla här, här och här... Stora stunder i mitt lilla liv :)

Photoshelter...

2011-11-04T14:15:00.001+01:00

Jag har börjat samla ihop lite bilder och börjat lägga ut lite projekt som ni hittar här...
Det saknas lite texter (kommer snart). Framförallt fattas det lite nya jobb, något som just nu planeras och försöker rådas bot på. Men om ni kan bortse från dessa tillkortakommanden så är ju detta åtminstone en början :)
Bilderna är från Pripjat och Lutsk i Ukraina.
Kanske inte det muntraste sätt att önska er en trevlig helg, men det är ju trots allt november...

November...

2011-11-03T18:07:00.000+01:00

...denna satans månad...
Soundtracket hittar ni här...

Vad är extremt?

2011-11-02T19:21:00.001+01:00

Aaron Huey

Just nu är jag otroligt fascinerad av den duktige fotografen Aaron Huey.
Har en lugn kväll på Kristianstadsbladet och lyckades hitta det här som jag tycker att ni alla måste se, genast.
Intressant och väldigt nyttigt för många av oss som söker det extrema och annorlunda.

En helt vanlig helg på bladet...

2011-10-31T11:11:00.000+01:00

Westernridning i Hässleholm och Joe Labero i Kristianstad. Däremellan vävdagar i Glimåkra, musikloppis i Hässleholm, skräcktecknare i Kristianstad, konsert i både Kristianstad och Hässleholm på lördagkvällen. Kvinnodag i Finja, enkät och lottomiljonär i Kristianstad, ishockey mellan KIK och Pantern.
En helt vanlig helg på Kristianstadsbladet.
Ledig i dag och ägnar mig åt betydligt viktigare saker, nämligen min son Dylan som har höstlov. Det blir Tintin i eftermiddag.

Oglala...

2011-10-30T14:09:00.000+01:00

Chief Red Cloud från Oglala Sioux i Pine Ridge, South Dakota.
Dessa och många andra historiska bilder från hela världen hittar man här.
Ett fantastiskt bildbibliotek som ger många idéer och mycket inspiration.

Höst...

2011-10-28T17:34:00.000+02:00

Korskullen

Vi kämpar på och gör så gott vi kan... Det är höst, liksom...
Förra året vid den här tiden var det rätt mycket. Pendlade mellan Litauen, Ungern, USA och Italien.
I år är det lite mer lokalt. Pendlar mellan Finja, Kristianstad, Östra Göinge, Bromölla och Hässleholm.
Ett par veckor kvar för den här gången på Kristianstadsbladet innan jag går i ide en stund. Texter ska skrivas, jobb som legat och väntat ska få se dagens ljus. När november blir december så flyger jag i väg igen. Den här gången till helt ny mark. Kommer att kryssa mig fram i den amerikanska mellanvästern på jakt efter någon slags sanning. Ber att få återkomma med mer info när det närmar sig.
Önskar er alla en fin helg.

Linje 10...

2011-10-27T09:16:00.000+02:00

I går var jag ute och åkte buss i Kristianstad tillsammans med onödigt duktige reportern John Palm.

Linje 10, den så kallade "pensionärslinjen", kommer att läggas ner inom kort. Ni läser mer här...

För övrigt så känns det som om det just nu kommer in en massa frisk luft i systemet. Två resor bokade. Oj, så skönt och inspirerande det känns att bara få skriva så :) Jag återkommer naturligtvis med när, var och varför...

Den här köpte jag i förra veckan, kom med posten i går. Mycket trevlig...

Martin Ingvarsson...

2011-10-24T10:46:00.001+02:00

Martin Ingvarsson gjorde i går sin sista match som domare i Allsvenskan. Sin sista match någonsin.
Det blev 339 totalt. Wow, liksom....
I dagens Kristianstadsbladet kan ni läsa om Martin, här får ni lite extramaterial...

En häst av sten...

2011-10-21T13:14:00.001+02:00

The Stone Pony ligger tvärs över gatan från boardwalken i Asbury Park, New Jersey. För många är detta snarare en slags kyrka än en sliten rockscen i en stad som sett bättre tider.
Som ung (läs yngre) brukade jag drömma om att en dag få komma hit och få känna på rock'n'roll historiens vingslag.
Inför Born in the USA-turnén 1984 hade Springsteen sin kick-off just här. Men The Stone Pony var redan innan detta ett känt begrepp bland musikälskare.
Jag har fått möjligheten att stå på den här scenen ett par gånger i mitt liv. Dels med mitt förra band Loserville och dels i januari i år med broder Niclas Brandt. Som det ser ut just nu så kommer vi, The Dimestore Junkies, att vara en del av Light Of Day 12 i januari 2012. Då står jag där igen.
Vackert...
Det ryktas om att The Stone Pony ska rivas och flyttas för att ge plats åt lägenheter längs med havet.
Därför känns det viktigare än någonsin att få ta sig upp på den där scenen en sista gång.

Jag önskar er alla en fin helg...

Vad säger man?

2011-10-13T08:35:00.000+02:00

Willie Nile & Lars Brundin

Följde i lördags med min vän och bror Lars Brundin till hans arbetsplats när han skulle ta ett par porträttbilder på Willie Nile.
Efter tre fantastiska konserter och en magisk vecka så är det ganska svårt att krypa tillbaks till jobbet. Det är väl egentligen först i dag som det börjar kännas som vanligt igen.
Vill tacka alla er som tog er tid och såg till att konserterna i Malmö och Hässleholm blev minnen för livet. Tack till mina fantastiska musiker. Tack Gord, Ginette, Billy och Julian. Tack Willie...
We'll do this again soon...

Willie Nile

Ted Morris

Thank you baby Jesus...

2011-10-07T12:55:00.000+02:00

Willie Nile

Det blev ganska så kaotiskt i Malmö i går kväll. Redan tidigt på kvällen var S:t Gertrud fullsatt. Många fick inte biljett till vår konsert med Ted Morris och Willie Nile.
I kväll gör vi om alltihop på Kulturhuset i Hässleholm.
Önskar att jag hade haft mer tid att fotografera i går.

Ted Morris

Ola Hjelm & Eddie Nyström

Johan Danving

Repetition v 2.0

2011-10-05T21:48:00.000+02:00

För mig är detta overkligt. Jultomten kan liksom gå i pension...
Willie Nile är här och i kväll har vi repat med honom i Kristianstad.
Det blir inte mycket mer rock'n'roll än så här.
Några av mina bästa vänner, Billy (Skottland), Gord och Ginette (Kanada) har åkt lång väg för att få vara med om det här.
Det är en fin vecka i livet och det kommer bara att bli bättre.
Skål!

Niclas Brandt, Niklas Paulström & Willie Nile

Niclas Brandt

Billy Crawford

Dylan & Johan Åberg

Jessika Borg

Ola Hjelm, Fredrik Nilsson, Johan Danving och Willie Nile

Ola Hjelm, Fredrik Nilsson och Willie Nile

Niclas Brandt, Willie Nile, Gord & Ginette

Willie Nile...

2011-10-05T13:39:00.003+02:00

Willie Nile är i Finja. Bara en sådan sak...
I morgon åker vi. Klockan 20.00 på S:t Gertrud i Malmö. Ok?

Repetition...

2011-10-04T19:50:00.001+02:00

Fredrik "Buffalo" Nilsson

På torsdag drar vi igång vår miniturné med en av mina idoler. Han som en gång i tiden släppte en platta som heter "Places I have never been" och som var en av flera viktiga anledningar till att jag började skriva låtar.
Willie Nile är en fantastisk singer/songwriter och att få möjligheten att dela scen med honom några gånger känns overkligt.
Bilderna är från söndagens repetition med mina Junkies. I morgon landar Willie...
Vi ses på S:t Gertrud på torsdag...

Ola Hjelm

Fredrik Nilsson och Johan Danving

Jessika Borg

Niclas Brandt och Dylan

Niclas Brandt

Johan Åberg och Ola Hjelm

Johan Danving

Jessika Borg och (the best side of) Johan Åberg

Schizofreni...

2011-09-30T14:00:00.002+02:00

www.thedimestorejunkies.com

Arbetsveckan lider mot sitt slut. Bra så...

I helgen börjar det lilla huset i Finja så smått att fyllas av kanadensare, en skotte och ett par amerikaner.

Nästa arbetsvecka är av ett mer annorlunda slag. Det blir mycket radio, tidningsintervjuer, konserter och rock'n'roll i största allmänhet. Jag lever ett schizofrent liv...

The Dimestore Junkies hemsida såg dagens ljus i går. Ni klickar på länken ovan för att gå in och kolla.

Den kommer att uppdateras kontinuerligt.

Nästa torsdag ses vi längst fram på S:t Gertrud i Malmö. Konserten börjar 20.00. Kom i god tid, det lär bli fullt...

Dagen efter gör vi om det igen, då på Kulturhuset i Hässleholm. Finns några biljetter kvar på parkett.

https://nortic.se/customer/index.html?event=10313383

Veckans sista jobb gjordes i Bromölla. Sittgympa. Underbart!

Hänger nu av mig kameran, tar på rock och roll kostymen och önskar er alla en underbar helg.

Jo, förresten....i helgen blir det badtunnepremiär i Finja Town.

Skål...

Anna Fransson

Stellan...

2011-09-26T17:46:00.000+02:00

För er som kan ert Lund så är detta gamla nyheter.
Jag träffade Stellan Hagmalm för första gången i mitt liv. Intressant är nog ett bra ord.
Hämtade följande text från Wikipedia:

Stellan Hadar Hagmalm, född den 9 oktober 1942, är en svensk excentriker. Hagmalm går sedan 2003 dagligen runt i Lund med en skylt.
Anledningen till vandrandet med skylten är, enligt Hagmalm själv, att hans barndomskamrat Carl-Erik Rosén konspirerat mot honom och hans släkt (tillsammans med samtliga svenska politiker och massmedia) för att dölja det faktum att Hagmalm i själva verket är Sveriges tronarvinge. Olof Palme mördades för att avleda uppmärksamheten från detta avslöjande. Hagmalm hävdar att han även utsatts för tankekontroll och ser tecken till sammansvärjning i princip överallt, bland annat i Estoniakatastrofen och Lasermannen. Bakom konspirationen ligger en hemlig organisation som störtade Romarriket, grundade kristendomen och startade andra världskriget för att bilda FN, med avsikt att utplåna Hagmalms släkt.

Rosén känner till Hagmalms anklagelser, men har hittills avböjt att stämma honom för förtal, eftersom han anser att det inte skulle hjälpa Hagmalm.

Cats...

2011-09-21T15:17:00.000+02:00

Kurre

Varken mer eller mindre, liksom...

Sebastian

Snart...

2011-09-20T14:49:00.000+02:00

...spelar vi här, igen...
http://www.snapshots.nu/Slideshows/Local%20Heroes%20Årets%20bild%202009/lharet.htm

Ann-Marie Jönsson tog den här bilden på mig ett par timmar innan jag spelade solo på Wonder Bar i Asbury Park för ett och ett halvt år sedan. Sedan dess har jag både hunnit vara där som duo med Niclas Brandt i januari samt med hela The Dimestore Junkies i maj. I januari är det dags för en ny runda. Då blir det nog New York igen hoppas vi...

Marsvin, liksom...

2011-09-18T18:32:00.000+02:00

Helgen lider mot sitt slut...skönt...
Lördagen var en katsastrof. I dag har det varit lugnare.
Började min rundresa i går förmiddags i Qpoolen i Hässleholm där det var marsvinsutställning.
Dagens bilder kommer därifrån.
Jisses...

The days in between...

2011-09-16T17:30:00.002+02:00

Fredagkväll... Lång helg framför mig på Kristianstadsbladet. Mycket jobb, även om fotochef Tommy Svensson aldrig håller med om detta :)
Det är mycket nu på alla håll och kanter. The Green Room i Finja (köket där vi, The Dimestore Junkies, spelade in det mesta av vår cd Skyline) är under renovering. Om tre veckor ger vi oss ut på en miniturné tillsammans med Willie Nile och Ted Morris. Mycket musik, många bilder och en hel del svett och ont i armarna efter snickrande (något som en sådan som jag aldrig borde syssla med).
Bilden är tagen i Bromölla när ett gäng pensionärer fick möjlighet att åka raggarbil tidigare i dag. Olle Nilsson tog på sig sin cowboyhatt och njöt i fulla drag. Undrar om jag någonsin åkt raggarbil? En vacker dag kanske....
Trevlig helg!

Nisse...

2011-09-15T19:14:00.000+02:00

Jag tog bilden. Pär Wikholm, den fantastiske, fick det hela att bli riktigt snyggt.
Den 28/9 släpps plattan.

Varför?

2011-09-15T17:14:00.000+02:00

Twitter, liksom...
Varför?
Jag har inte riktigt förstått grejen vilket ju innebär att jag måste testa...
Ni kan kolla här om ni har alldeles för mycket tid över.

I väntan på Willie...

2011-09-13T13:14:00.001+02:00

Kulturhuset, Hässleholm

Om ett par veckor kommer Spettgatan i Finja att få fint besök från Kanada, USA och Skottland. Mina vänner Gord, Ginette, Billy och Willie kommer hit för att vara med och leva lite rock'n'roll liv under en vecka. Willie Nile är en stor källa till inspiration för många. Bono, Bruce Springsteen, Lucinda Williams och Lou Reed ställer sig alla i hyllningskören till denne fantastiske New York-singer/songwriter. I Finja är vi glada.

Den 6/10 spelar världens bästa rockorkester, The Dimestore Junkies, med Willie Nile på S:t Gertrud i Malmö. Dagen därpå är vi i Hässleholms vackra kulturhus.
Vi är också väldigt glada över att den grymt begåvade Ted Morris vill vara med oss dessa dagar.
Lördagen den 8/10 blir det en songwriters circle med Willie, Ted och The Dimestore Junkies. En fantastisk möjlighet att i intim miljö få höra Willie Nile berätta om sitt låtskrivande och framföra sina låtar akustiskt.
Ni vill inte missa detta...

Här hittar ni lite länkar:

http://www.willienile.com/

http://www.myspace.com/dimestorejunkies
http://www.tedmorrismusic.com/

Här köper ni biljetter till Hässleholm.

Längst fram mina vänner, längst fram...

Mr. Röjder, såklart....

2011-09-06T13:50:00.000+02:00

Tack Håkan!

Han är glad, alltid lika glad...

2011-09-06T10:19:00.000+02:00

Perpignan 2011...
Wow, liksom!
Jag säger bara Moules au Rouqfort på Place de Victoire. Eller alla dessa franska viner...
Eller kanske tapas på Place de la République? Där kan man även få uppleva den franska varianten av Mojito, om man har lite tur.
Den utlovade katedralkonserten klockan 08.00 i söndags blev aldrig av, ber om ursäkt för detta till alla er som hade köpt biljetter :) Däremot så blev det en spontan a cappella-show med irländsk touch på Shannon. Vi badade i fontäner, eller....tja, jag blev snarare överfallen av den där stora utanför Palais des Congrès...
Håkan Röjders fantastiskt orangea strumpor (tack för hjälpen med bilden förresten), tvättstugan i mitt rum som hade öppet under dygnets alla tjugofyra timmar, Lars Brundin och Lotta Gyllensten för alla förfester i rummet mitt emot och inte minst Thomas Löfqvist som på egen hand tog hem alla tre medaljerna i "Roligaste kommentarerna".
Många minnen, några suddiga...
Fotofestivalen då?
Tja, vad ska jag säga?
Hade nog förväntat mig betydligt mer när det gällde utställningarna. Det var mest krig och elände. Enahanda och ganska tröttande efter några minuter. Kan mycket väl också bero på att det var enormt varmt i flera av lokalerna, som till exempel på ovanvåningen av Couvent des Minimes när den fantastiske Peter Dench berättade om sitt projekt "England Uncensored".
En del var dock ganska fantastiskt som till exempel Lu Nans bilder från den kinesiska mentalvården, likaså Valerio Bespuris reportage från Sydamerikanska fängelser.
Föreläsningarna var genomgående väldigt bra, åtminstone de jag besökte, däribland Mediastorm, Gary Knight och Paulo Pellegrin.

Man blir taggad, pepp och mycket trött efter en sådan här vecka. Vissa går och lägger sig i tid (tufft!), andra inte. Nästa år vid samma tid är vi utvilade och på gång igen. Eller hur?

Tack alla kollegor för en fin och oförglömlig resa. Tack Christina och Per för att ni ordnade.

Jo, just det... Om ni undrar varför det här blogginlägget är döpt efter en textrad ifrån Nick Borgens schlagerklassiker "We are all the winners", så ber jag att ni frågar Matso Pamucina nästa gång ni träffar honom. Okej? Over and out...

Tillbaka där vi började...

2011-08-28T17:55:00.000+02:00

Giza

Sommaren drar sina sista andetag. Den har varit full. Fullare än någonsin. Inte många dagar ledigt sedan Vegas i maj.

Så, äntligen lite semester.

I morgon packar jag väskan och åker tillsammans med en himla massa fotografkollegor till festivalen i Perpignan i södra Frankrike.

Jag behöver mig ett brejk och lite inspiration. Fotografin har kört ihop sig, jag och min kamera är inte bästa vänner längre. Jag skrev om detta i ett inlägg tidigare i början av sommaren. Så här 10 000 bilder senare kan jag bara konstatera att svackan håller i sig. Tror att det sitter i skallen...

Som tur är så har jag varit omgiven av inspirerande kollegor hela sommaren. Duktiga fotografer på Kristianstadsbladet som varje dag gör små lokala saker till mästerverk.

London Heathrow

När jag kommer tillbaka är det september...höst...

Rock'n'roll säsongen drar igång igen efter att ha tagit lite paus sedan i maj.

I oktober kommer en av mina stora idoler, Willie Nile, hit och gör tre konserter tillsammans med oss i The Dimestore Junkies. Vi kommer även att gästas av Ted Morris som är en otroligt begåvad singer/songwriter.

Ni ser oss här:

6/10 S:t Gertrud, Malmö

7/10 Kulturhuset, Hässleholm

8/10 TBA

Efter detta åker vi till Kanada i november för en turné med stopp i Toronto, Kingston, Niagara Falls och Hamilton.

Som vanligt...vi ses längst fram :)

Hamburg

När kriget kom till byn...

2011-08-27T17:44:00.000+02:00

Hundra meter bakom huset på Spettgatan i Finja har det krigats i dag. På min bakgård skulle man kunna säga. Ryssar mot tyskar med inslag av både någon amerikan och engelsman.
Evenemanget kallas för Möllerödsdagarna.
Nästa år ska jag och min hustru dra ut en säng på fältet, samla våra vänner, klä oss som hippies och sjunga "Give peace a chance".
Skål och trevlig helg....

Christian Gallon

Jessica Hansson

Daniel Krbecek

Andreas Gullstrand

Fredrik Schönhult

Mathias Nilsson

Robert Bengtsson

Andreas von Linden

Like father, like son...

2011-08-09T16:36:00.000+02:00

Fick ett kul MMS när jag strosade runt på Ströget i Köpenhamn i helgen. Min son, Dylan, som också befann sig någonstans i den danska huvudstaden, hade tagit en bild på sina fötter och kände att han ville dela denna upplevelse med mig. Detta är långt ifrån den första bilden som Dylan tagit på sina fötter och säkert inte heller den sista även om han ganska ofta tycker att jag är en grymt pinsam pappa när jag snörar av mig skorna, drar av strumporna och ställer mig lite var som i världen och tar en bild eller två på mina bara tassar. Hur som helst så har vi kul ihop. Eller hur Dylle?

Dylan

I morgon, onsdag, drar den lilla stadsfestivalen, Festivaldax, igång i Hässleholm. Jag rekommenderar er att gå och kika på min vän Johan och hans orkester Sleazy Joe i Hembygdsparken på torsdag klockan 23.00. Jag kommer garanterat att vara där längst fram :)

Festivaldax 2011 under uppbyggnad

Namnbyte, utställning och bok...

2011-08-08T17:23:00.002+02:00

Döper om min blogg. Lars Brundin snodde den tidigare titeln "Från Finja till världen" åt sitt lilla filmprojekt. En film som det för övrigt ryktas om skulle kunna vara aktuell för såväl filmfestivaler som tv. Grattis Lars!
Tycker att titeln som jag nu valt, "Med fötterna på jorden", funkar ganska bra på denna till synes fotfetischistiska blogg.
Mina fötter kommer nu att bli såväl utställning som bok. Kul! Eller vad säger ni? :)

Fredagsbön...

2011-07-30T01:15:00.001+02:00

Tillbringade dagen på Jamboree i Rinkaby. Tredje dagen denna veckan. Fokus i dag var det centrum där flera av världens religioner möts i en fredlig och vacker harmoni.
Jag önskar er alla en trevlig helg och ber samtidigt om att få berätta att jag gifter mig i dag, lördagen den trettionde juli.
Vi ses på andra sidan :)

CSI Skåne, liksom...

2011-07-21T15:39:00.001+02:00

Efter sju fullspäckade arbetsdagar i sträck är jag nu ledig några dagar. Det blir en tur till Danmark. Därmed lämnar jag de skånska skogarna bakom mig för ett tag. Legoland och Lalandia står på schemat.
Trevlig helg!

Fotsvamp...

2011-07-19T15:42:00.001+02:00

...har jag inte. Däremot så blir det stekta kantareller på mackan i kväll. Kanske en Gammel Dansk till det? Jodå...

Bombad...

2011-07-18T15:49:00.000+02:00

Ny vecka, nya möjligheter...
Efter att ha hittat in och ut ur skogarna mellan Röke och Vittsjö så blev det under eftermiddagen ett besök på ett läger för modellflygare.
På agendan denna veckan står en väldig massa jobb dagtid samt renovering av min son Dylans rum på kvällarna. Till helgen blir det Legoland. Mycket lek, helt enkelt...

Break a leg...

2011-07-17T20:18:00.003+02:00

Senast jag var på Tivolirock i Kristianstad var för nio år sedan. Då stod jag på scen en stund med mitt dåvarande band Loserville. Vi gjorde en spelning på eftermiddagen och jag bestämde mig efter ett par låtar att jag ville hoppa ner från scenkanten till publiken. Gräset var blött och jag bröt min högra fot på tre ställen. Jag minns inte särskilt mycket efter det numera berömda skuttet, mer än att jag på något sätt fick hjälp tillbaka upp på scen och sjöng någon låt till innan akuten på Centralsjukhuset i Kristianstad slog upp portarna och tog hand om mig. På grund av den snöpliga slutet så blev vi lovade att få komma tillbaka och avsluta konserten ett annat år. Detta har fortfarande inte blivit av. Kanske får jag möjligheten nästa år med mina Dimestore Junkies?

Nio år senare känner jag fortfarande av min skada i foten, så även denna vackra sommarkväll i Tivoliparken.

Loserville, Tivolirock 2002

Danko Jones

Timbuktu

Daniel Adams-Ray

Sahara Hotnights

Timbuktu

Nisse och Micke....

2011-07-16T15:51:00.001+02:00

Nisse Hellberg

Kristianstadsdagarna 2011 avslutas i kväll med Tivolirock i Tivoliparken och, inte att förglömma, stadens egna duktiga gossar Artmade på Stora Torg.
I veckan var det nostalgikväll i parken med Hoola Bandoola Band och Wilmer X.
Det har varit en minst sagt tunn festival med få höjdpunkter. Wilmer X var en sådan höjdpunkt och jag är ganska säker på att Artmade i kväll blir en annan.
Vi ses längst fram :)
Trevlig helg...

Mikael Wiehe

Jalle Lorensson och Nisse Hellberg

Techno i Grönhult...

2011-07-11T14:29:00.000+02:00

Inte bara fötter :)
Här kommer lite bilder från fredagens technofest i Grönhult.
Vi säger så, så länge...

Rosa elefant...

2011-07-11T10:33:00.001+02:00

I skogarna utanför Arkelstorp hade man samlats för att dansa till technomusik i helgen. Det talades om ett tusental besökare. När jag var där i fredagskväll så handlade det nog snarare om ett drygt hundratal. Hur som helst så var upplevelsen att betrakta som aningen annorlunda, ganska skön men på gränsen till surrealistisk.
Myggen slogs om utrymmet med fästingar och en och annan rosa elefant.
Ny vecka, nya möjligheter...

Varg...

2011-07-08T13:57:00.000+02:00

Tänker ibland på den där vargen som stod kedjad på bakgården vid ett café strax utanför staden Gracanica i Kosovo.
En gång i tiden ett vilt djur, med allt det vackra det innebär, som fångats och nu stod fängslat som någon slags obskyr attraktion för ätande och drickande gäster. En hunsad varelse som förlorat all tro på allt som någonsin varit gott.
Jag var i Kosovo i samband med att landet utropade sin självständighet för ett par år sedan. Det var min andra resa dit.
Jag önskar er alla en trevlig helg. Njut av friheten...

Kanon...

2011-07-03T16:27:00.000+02:00

Det blir en resa till fotofestivalen i Perpignan, Frankrike (http://www.visapourlimage.com) i slutet av augusti. Har aldrig varit där och ser mycket fram emot att få inspireras. Sex dagar med utställningar och föreläsningar tillsammans med Lars Brundin (http://larsbrundin.blogspot.com/), Lotta Gyllensten (http://www.lottapictures.com) och Matso Pamucina (http://aretsbild2011.se/?page_id=196).
Ska bli hur kul som helst. Kanon, liksom...

Hubcap heaven...

2011-07-02T15:22:00.000+02:00

The angel rides with hunchbacked children,
 poison oozing from his engine
Wieldin' love as a lethal weapon, 
on his way to hubcap heaven
Baseball cards poked in his spokes, 
his boots in oil he's patiently soaked
The roadside attendant 
nervously jokes as the angel's tires
stroke his precious pavement

Mellan Asbury Park och Freehold, i den amerikanska delstaten New Jersey, ligger en vacker bit samtida historia i 
form av en gnistrande liten oas för alla som älskar navkapslar. Springsteen mytologiserade denna lilla 
navkapselskrot när han i början av sjuttiotalet skrev "The Angel" där han sjunger om en platsen som därefter
för evigt går under namnet "Hubcap Heaven".
Jag och Anders Mårtensson (den fantastiske) stannade till när vi gjorde våra böcker om musikscenen i Asbury 
Park och kom ganska snabbt överens om att stället var lite för bra för att lämna utanför en bok av det slaget som
vi jobbade med.
När jag och Niclas Brandt (professorn) var i Jersey i januari för tre spelningar så stannade vi till längs med vägen
och besökte navkapsel himmeln. Lars Brundin filmade och ett ganska långt avsnitt finns med i hans dokumentär
"Från Finja till Världen". 
Dagens fotbild är tagen på en annan skrot några hundra mil från New Jersey, nämligen i Sösdala utanför
Hässleholm. Hubcap Heaven, liksom...

Formsvacka deluxe...

2011-07-01T17:44:00.000+02:00

Jag är i en rejäl fotografisk formsvacka. Jag hamnar fel hela tiden och bilderna ser ut som skit.
Detta händer ju allt som oftast fast denna gången har det hållt i sig länge.
Jag brukar jobba mig igenom dessa perioder och försöker fokusera mer oavsett hur trist jobbet är.
Kanske borde jag göra något annat ett tag. Sälja bensin på en mack någonstans eller gå tillbaka till postverket och sortera brev.
Det kan ju vara så att den splittrade tid som passerade i våras har satt sina spår. En tid då fotografin misshandlades och musiken tog störst plats i mitt liv. Nu passar kameran på att ge igen, liksom.
Tror att jag får göra som jag gjort så många gånger förr när svackorna varit som värst. Ladda min gamla tejpade plastkamera med lite film och ge mig ut på äventyr. Lukta på fix i köket och se vad som händer när silvret gnistrar i vasken :)
Så får det bli...

Bilderna är från en underbar tid i Florida i höstas.
Trevlig helg, kamrater...

I was looking for the King...

2011-06-04T17:46:00.000+02:00

Las vegas, baby...
Sin City, The Promised Land...vad du vill...
Jag passade på att leta efter Elvis, detta var vad jag hittade...

Rachel, Nevada

2011-06-02T16:33:00.001+02:00

Extraterrestrial Highway, Rachel, Nevada

20 mil norr om Las Vegas, mitt ute i ingenstans, ligger en liten by som enligt egen utsago har 98 invånare. Byn heter Rachel och har gjort sig själv världsberömd eftersom den ligger granne med en mytomspunnen militärflygbas som har tagit den gamla uttorkade sjöbottnen Groom Dry Lake i besittning sedan många år tillbaka. Verksamheten på området är under sträng sekretess och har därför gett upphov till otaliga konspirationsteorier under årens lopp. I folkmun kallas militäranläggningen för Area 51.
Amerikanska myndigheter har under många år förnekat att det finns en militäranläggning där. Först i slutet av 1994, när två arbetare stämt basen och hävdat att de fått cancer efter att ha beordrats att bränna radioaktivt avfall, fann myndigheterna det för gott att erkänna att basen faktiskt existerar.
Sharon Singer driver det lilla motellet och baren Little A'le'Inn som ligger längs med väg 375, eller Extraterrestrial Highway. Här passerar inte fler bilar per dygn än vad man kan räkna till på sina fingrar och tår. De allra flesta stannar till hos Sharon och får sig lite konspirationsteorier och berättelser om utomjordingar till livs.
Vad som egentligen händer på området på den uttorkade sjöbotten lär vi kanske aldrig få reda på. Helt klart är att vi tog oss till områdets gräns, cirka en och en halv mil från 375:an, via en allt annat än körvänlig grusväg. Där möttes vi av två skyltar som berättade för oss att vi nog borde backa bilen och aldrig återvända. Uppe på en kulle bevakades vi av en pick-up truck och ett par kikare.
Vi backade och lovar att aldrig komma tillbaka...

Rachel, Nevada

Sharon Singer

The skyline is the limit....

2011-04-29T18:43:00.000+02:00

Jag satt till klockan halv sex i morse med att tillverka originalen till vad som kommer att bli booklet till vår cd "Skyline". Inspirerande och kul men grymt svårt för någon som jag som aldrig tidigare sysslat med sådant här. På Norra Skåne Offset hade man stort tålamod med mig i dag. Jag är glad och tacksam för deras hjälp med att bädda in profiler och annat.

I fyra månader har jag, tillsammans med min producentkollega Johan Åberg, jobbat i princip heltid med att få i ordning det här albumet. Johan har också visat på ett stort tålamod och en stor skopa ödmjukhet när mitt ego har dansat i taket. Tack Johan!

Det är många som lagt ner massor av tid och energi med det här projektet. Inte minst alla musiker och vänner. Ola Hejlm, Niclas Brandt, Michael Ödegården, Fredrik Nilsson, Jessika Borg och Niklas Paulström. Utan er hade det här inte kommit längre än till min klädkammare i Finja.

På "Skyline", som är The Dimestore Junkies debutalbum, medverkar en hel rad med gästartister. Ett grymt stort tack till: Dregen, Mats Ronander, Mikael "Nord" Andersson, David Pulkingham, Fredrik Ohlin och Lars Paulström.

Utan mix och master, ingen särskilt bra cd. Tack Antti Vuorenniemi för de sena nätterna, trots gallsten och annat :)

Nu slutar det jobbiga och börjar det roliga. Vi ger oss ut på en releasefest-turné. Detta vill ni så klart inte missa...

Här ser ni oss de närmaste veckorna:

12/5 S:t Gertrud, Malmö

13/5 Kulturhuset, Hässleholm

18/5 National Underground, New York, USA

21/5 The Wonder Bar, Asbury Park, USA

22/5 Yanks, Niagara Falls, Kanada

I Malmö och Hässleholm kommer Lars Brundin dessutom att premiärvisa sin dokumentärfilm "Från Finja till Världen".

Lars har följt mig med sin kamera det senaste året. En vänskap större än en film, var det någon som visst sa i radion härom dagen. Skål broder, låt oss ta dem med storm!

Nu, när allting är klart börjar jag äntligen bli sugen på att ta lite bild igen. Lovar att nästa blogginlägg inte ska handla om musik :)

Trevlig helg!

Me, myself & I

Ola Hjelm

Fredrik Nilsson

Niclas Brandt

Jessika Borg

Min son, Dylan, har fixat till mittuppslaget till vår lilla 24-sidiga bok. Tack Dylle!

Niklas Paulström

Michael Ödegården

995 mil...

2011-04-16T18:27:00.000+02:00

För ett år sedan, lite drygt, vaknade jag en tidig morgon i presidentsviten på Hotel Tibet i McCleod Ganj ett par stenkast ifrån Dalai lamas residens och tempelområde. McLeod Ganj är den övre av två stadsdelar som tillsammans bildar Dharamsala. Staden ligger just där Himalayabergen börjar vecka sig, 65 mil norr om den indiska huvudstaden Delhi.
Denna morgon skulle det tibetanska nyårsfirandet inledas. Det visade sig bli en magisk stund på ett tempeltak tillsammans med Dalai lama och hans munkar. I bakgrunden tornade bergstopparna upp sig med sina ödmjuka 6000 meter och i träden hoppade de små tjuvaktiga aporna omkring.
Jag vill tillbaks till Dharamsala...
I dag var det dags för Dalai lama att besöka Lund. En annan del av världen om man så säger :)
Det blev en vacker eftermiddag om än aningen annorlunda än den där morgonen i McLeod Ganj.
Två av mina favoritpersoner möttes och jag tog bilden. Dalai lama och Lars Winnerbäck.
Önskar er en fortsatt trevlig helg...

Derby della Madonnina...

2011-03-30T15:08:00.000+02:00

På lördag smäller det i Milano...

Dags för milanoderbyt, eller Derby della Madonnina som det också kallas.

I höstas var jag och Mikael Ankarvik på plats tillsammans med Zlatan. Den här gången sitter vi i en tevesoffa, minns det goda röda vinet, Risotton och njuter.

Zlatan lär väl inte heller vara med om jag förstått det hela rätt?

På lördag kan ni se reportaget i Norra Skånes helgbilaga. På söndag i Skånskan...

Om att leka Art Director...

2011-03-29T12:33:00.000+02:00

En av mina vänner jobbar som Art Director. Han är förmodligen en av Sveriges bästa.
Vi kan kalla honom för Antti :)
Han är dessutom en ruskigt duktig musiksnickrare och just nu sitter han och mixar vad som kommer att bli vår debut cd "Skyline".
Det känns skönt och tryggt att kunna lämna ifrån sig två och en halv månads jobb till just Antti.
Den här veckan har börjat med att jag själv fått leka Art Director. Vi har en stor, 300x250 cm, vepa som ska hänga i Hässleholm Kulturhus från och med nästa vecka.
Oj, vad svårt det är, det där med text och bild... Att få harmoni i det hela, liksom...
Bilderna togs enligt en skiss i mitt huvud. Det är porträtt som jag svetsat ihop och allt är fotograferat i naturligt ljus med en liten söt bouncer.
Det är kul att leka Art Director men hädanefter tror jag att jag lägger uppdragen direkt i ditt knä, Antti. Det går liksom lite snabbare och enklare så. Tack för tipsen...

Jag och Antti Vuorenniemi

Årets bild...

2011-03-21T12:40:00.003+01:00

Norrköping! Wow, liksom!
Plura och Carla såg till att vi alla blev fulla för kärlekens skull och att även vi som hamnade utanför prispallen fick känna oss som kungarna av Broadway :)
Vackert!
Prispallen, just det!
Det gick bra för flera av mina vänner. Matso Pamucina vann rättvist första pris för sitt "Black Cobra"-reportage.
Lasse Ottosson fick äntligen priser. Denne fantastiske fotograf som ser till att Kristianstadsbladet varje dag håller en hög och jämn klass med sina bilder. Lasse fick både ett första och ett andra pris.
Hussein El-Alawi på Sydsvenskan såg till att Årets Bild-juryn fick upprätta en egen prisklass för hans grymma iPhone-bilder. Stort!
Och sen denne fantastiske Wennman! En mångsidigare fotograf är nog svårt att hitta.
Ett stort grattis till er alla!

Själv fick jag nöja mig med ett par uppslag i Årets Bild-boken. En bok som jag tror kommer att diskuteras en del framöver. Jag var långt ifrån den ende som fick bilder slaktade i denna, normalt sett, vackra bok. Breddarbilder hade beskurits och gjorts om till höjdare. Skandal!
Som fotograf kämpar man allt som oftast på sina redaktioner mot just detta, att få bilder slaktade. Förvånande och direkt förolämpande att det får gå till så här i produktionen av vår "egen" bok.
Inte direkt så vi jobbar i Finja...

Lars Paulström...

2011-02-25T15:17:00.000+01:00

Det finns många olika typer av människor och personligheter. En av de mest intressanta karaktärer som jag någonsin har stött på är Lars Paulström. På gott och ont :)
Jag har nog aldrig träffat någon som Lars. Vare sig på scen, i studion eller privat.
Han är en otroligt engagerad man som i hela sitt liv kämpat mot orättvisor i det stora och det lilla.
Beundransvärt!
Hans övertygelse genomsyrar honom som ingen annan.
Det är Lars gitarrfodral som är på bilden framför mina fötter.
En egen värld, liksom...
Jag har spelat med Lars i många år och kan berätta hur många roliga och frustrerande historier som helst om honom. Som till exempel när vi för snart tio år sedan spelade i New Jersey med vårt band Loserville och, efter att ha varit vakna i 24 timmar helt plötsligt blev inbjudna att spela på legendariska Stone Pony. Vi fick göra två låtar och gavs typ tre minuter att göra soundcheck. Lars fick inte liv i sin gitarr utan lade den helt sonika på scen och gick av. Vad felet berodde på minns jag inte men hans utrustning fungerade utmärkt efteråt. I dag skrattar vi åt det och Lars brukar säga: "Jag har i alla fall soundcheckat på Stone Pony".
Jag minns en gång efter en turné i England när vi skulle flyga hem från London. Alla våra instrument var tvugna att checkas in och röntgas. Bilderna kom upp på kontrollanternas skärmar och allt såg bra ut ända tills Lars gitarr passerade. Tja, ni fattar själv :)
Lars är en unik människa och en fantastisk gitarrist. I Hässleholm är han en musiklegend.
Trevlig helg, Lars!

Johan Åberg & Lars Paulström

Tiden räcker inte till...

2011-02-23T10:50:00.000+01:00

Foto: Lars Brundin

Oj, vad jag misshandlar min lilla blogg.

Vem bryr sig, kan jag ibland tänka?

Well, jag om ingen annan.

Just nu så räcker inte tiden till. Dessutom så är fotografi något av en bisyssla för tillfället.

Jag håller istället på med att spela in musik till en cd som kommer att släppas den 12/5.

Orkestern heter The Dimestore Junkies och detta blir vår debut.

Ni hör smakprov här: http://www.reverbnation.com/thedimestorejunkies eller här: http://www.myspace.com/dimestorejunkies.

Den 12/5 har vi releasefest på S:t Gertrud i Malmö. Kvällen efter i Röda Salongen på Kulturhuset i Hässleholm. Sedan far vi över Atlanten för att ha releasefester på Manhattan, Asbury Park och i Kanada.

Det är mycket fixande och trixande med sponsorer, logistik och den där lilla detaljen att faktiskt få musiken på plats på en liten rund skiva.

Mitt i allt det här så görs det också en film om projektet i allmänhet och om mig (?) i synnerhet. Lars Brundin, Sydsvenskans duktige fotograf, har följt mig och mina kamrater i snart ett och ett halvt år med sin kamera. Det kommer att bli premiärvisning av dokumentärfilmen i Hässleholm den 13/5.

Om jag är orolig? Jodåsåatte :)

Om där nu råkar vara någon som av någon anledning undrar varför den här bloggen inte uppdateras så som jag själv önskar, så har ni nu fått en förklaring.

Vi ses längst fram...

Foto: Lars Brundin

Kairo brinner...

2011-01-31T16:13:00.000+01:00

Jag var Kairo för ett tag sedan. Det blev tio dagar med mycket jobb i denna historiska och intressanta stad. Åkte egentligen dit för att göra ett jobb om den koptisk kristna minoriteten i stadens fattiga delar.
Det blev ett par jobb till, bland annat det här som nu, de senaste dagarna, har blivit ett minst sagt brännhett ämne i den egyptiska huvudstaden.

Den 25 januari 2011 började folket i Kairo demonstrera för att markera mot den höga arbetslösheten, fattigdomen och korruption som råder i landet. Folket kräver president Hosni Mubaraks avgång. Kairo är en av världens snabbaste växande megastäder och man tror att på femton år ska befolkningsmängden ha ökat med bortåt fem miljoner människor. Den exploderande urbaniseringen har lett till svårigheter för många av landets fattiga under lång tid. Något som under de senaste dagarna gett uttryck genom demonstrationer som än så länge kostat ett 100-tal människoliv. Allt eftersom bostadspriserna har skjutit i höjden har många blivit tvugna att hitta alternativa lösningar. I östra utkanten av staden ligger Kairos stora begravningsplatser. Dessa har varit en sådan lösning i flera år. De dödas stad huserar inte bara de som gått ur tiden. Här samsas de döda med de levande i allra högsta grad. Idag räknar man med att det bor bortåt en halv miljon människor på någon av de gamla kyrkogårdarna.

Just nu funderar jag mest på när jag ska åka till Kairo igen. Förmodligen kan det bli redan om en vecka eller så...

När besvikelsen lagt sig...

2011-01-27T15:57:00.001+01:00

Det brukar ta några dagar, men i år har det känts jobbigare än på länge trots att jag intalade mig själv att jag gjort mitt bästa år någonsin och att en nominering till Årets Bild inte var särskilt viktig.

Bullshit! Det är viktigt! Framförallt så är tiden mellan nomineringsdagen till prisutdelningen en njutning utan dess like.

2005 blev jag nominerad för första gången. Detta var dessutom min premiär i tävlingen. Jag lyckades kamma hem ett guld i klassen Nyhetsbild Sverige.

När beskedet om mitt första pris kom via telefon från Stockholm så satt jag på min favoritplats på Wonder Bar i Asbury Park, New Jersey. Det blev en fin kväll :)

Andra gången jag blev nominerad var 2007. Jag blev nog ännu gladare då.

Sedan dess har det varit iskallt för mig i tävlingen även om flera av mina reportage blivit publicerade i Årets Bild-böckerna, vilket rimligtvis borde innebära att man varit med och nosat på någon av medaljerna.

I år är några av mina favoriter med på listan, vilket gör mig väldigt glad. Matso Pamucina, Lasse Ottosson och Hussein El-Alawi är nominerade för första gången.

Fan vad kul! Njut mina vänner av den här tiden fram till prisutdelningen så ses vi i Norrköping och firar era statyetter.

Jag antar att alla som kikar på den här sidan någon gång också har besökt Kapten Darebergs blogg. Om inte så är det ett grovt tjänstefel. Just nu är hans blogg bättre än någonsin. Han intervjuar alla de nominerade fotograferna och ställer bra och intressanta frågor.

Gå och bläddra i hans dagbok här: http://dareberg.com/

PS. Jag plåtar med vänster öga :) DS.

Årets Kort 2010

2011-01-05T14:42:00.000+01:00

Att summera året som gått kan innebära både glädje och ångest. När det gäller jobbet som fotograf är det så här i början av året ganska stökigt och jobbigt när man sitter och betraktar vad man gjorde under de senaste tolv månaderna. Samtidigt är det ett skönt avslut när bilderna är inskickade till olika tävlingar, urvalet gjort och bildtexterna skrivna.

Vet inte om det är politiskt korrekt att lägga ut sina tävlingsbilder på en blogg så här några timmar innan man på Årets Bild stänger sin server? Men, här är de i alla fall, bilderna och jobben som får symbolisera mitt fotografiska 2010. Är det någon som vill ha bildtexter till samtliga bilder så är ni välkomna att höra av er.

LEPRA

I dagens Indien är lepra i allra högsta grad en verklighet som på samma sätt som för tvåtusen år sedan stöter ut människor och inhägnar dem i kolonier utanför samhällena.

Dehradun ligger i Uttaranchal cirka 25 mil norr om den indiska huvudstaden New Delhi.

Längs med Nalapani road, i utkanten av staden, ligger ett litet inhägnat stycke mark. Höga blåfärgade murar omgärdar platsen och en vakt står ute vid vägen för att kontrollera att ingen obehörig passerar den gamla färgflagnade grinden.

1962 köptes marken av områdets kristna församling. Tanken var först att man skulle bygga ut kyrkogården som ligger alldeles i närheten, men ärkebiskopen av Meerut bestämde att man istället skulle använda platsen som koloni för stadsdelens utstötta, leprasjuka män och kvinnor. Under sommaren 1962 började de första flytta in trots att man inte förrän två år senare påbörjade byggandet av små hus och latriner.

DE OBERÖRBARA

Varje dag eldas mellan 175 och 250 människokroppar i sluttningen vid den heliga floden Ganges.

De som jobbar här, mellan eldarna vid Manikarnika, brukar kallas för de oberörbara enligt den uråldriga indiska kastväsendetraditionen. De har inte själva valt att vara här. De står längst ner på trappstegen och som deras föraktfulla titel beskriver så anses de som icke värdiga att ens röras vid.

Det är svårt att förstå, även om man varit här vid de slitna trapporna i Varanasi, hur röken, oset av bränt människokött, värmen och det eviga myllret av människor, kor, getter och apor påverkar alla sinnen.

LUNIK IX

2010 var året då romernas situation runt om i Europa hamnade i fokus.

Lunik IX är ett bostadsområde i sydöstar Slovakien, strax utanför staden Kosice. Här bor delar 7000 romer på 526 lägenheter. De sociala problemen är förfärliga och situationen ser inte ut att bli bättre nu när myndigheterna bestämt att riva ett par av husen i området. Hus som saknar el och rinnande vatten och där människor lever i förhållanden som får en att tvivla på att man befinner sig inom EU:s gränser.

Utländskt Vardagsliv:

I utkanten av Kosice i sydöstra Slovakien ligger bostadsområdet Lunik IX. Detta är en plats med social misär och enorma problem med sniffning av lösningsmedel. I 526 lägenheter bor 7000 romer. Det innebär i snitt 13 personer per lägenhet. Jarmila och Michal i sitt rum i den värsta delen av Lunik IX. Deras blickar har inget att säga förutom att de är så påverkade att de knappt märker min närvaro. Doften av lösningsmedel låg tät i den lilla skrubb de kallar för hem.

Svenskt Vardagsliv:

Extremväder på gott och ont. En av de kallaste vintrarna i mannaminne följdes av en varm sommar. Om man inte hade möjligheten att ta sig till havet så kunde det gott räcka med en vattenspridare under studsmattan och vips så fick man också plötsligt veta var regnbågens slut fanns.

Den 20 april arrangerade studentombudet Maria Chowdhury en Queerbal i AF Borgens källare i Lund.

Sport Feature:

San Siro, Milano. En av de hetaste stolarna i den europeiska fotbollens omklädningsrum tillhörde 2010 Zlatan Ibrahimovic.

Nyhetsbild Utland:

Måndagen den fjärde oktober, svepte en röd tsunami över byarna Devecser och Kolontár i mellersta Ungern, cirka femton mil sydväst om huvudstaden Budapest. En utav dammarna, som fabriken i Ajka använder för att förvara det basiska slam som blir över vid tillverkningen av aluminum, brast och 800 000 ton röd sörja svepte över de små närliggande byarna. Katastrofen var ett faktum.

Bengt Bengtsson i Bjärnum...

2010-12-24T12:36:00.000+01:00

1969, året då jag föddes, tog Bengt Bengtsson över skofabriken i Bjärnum från sin svärfar Karl Edvin Olsson. Om en vecka, på nyårsafton, tystnar maskinerna för gott, Bengt låser dörren och går hem. 81 år ung känner Bengt att det är dags att göra något annat.
Reportaget om Bengt Bengtsson läser ni i Norra Skåne och Skånska Dagbladet i dag.
Jag önskar er alla en God Jul, helt övertygad om att Bengt gör detsamma...