Schizofreni...

www.thedimestorejunkies.com

Arbetsveckan lider mot sitt slut. Bra så...

I helgen börjar det lilla huset i Finja så smått att fyllas av kanadensare, en skotte och ett par amerikaner.

Nästa arbetsvecka är av ett mer annorlunda slag. Det blir mycket radio, tidningsintervjuer, konserter och rock'n'roll i största allmänhet. Jag lever ett schizofrent liv...

The Dimestore Junkies hemsida såg dagens ljus i går. Ni klickar på länken ovan för att gå in och kolla.

Den kommer att uppdateras kontinuerligt.

Nästa torsdag ses vi längst fram på S:t Gertrud i Malmö. Konserten börjar 20.00. Kom i god tid, det lär bli fullt...

Dagen efter gör vi om det igen, då på Kulturhuset i Hässleholm. Finns några biljetter kvar på parkett.

https://nortic.se/customer/index.html?event=10313383

Veckans sista jobb gjordes i Bromölla. Sittgympa. Underbart!

Hänger nu av mig kameran, tar på rock och roll kostymen och önskar er alla en underbar helg.

Jo, förresten....i helgen blir det badtunnepremiär i Finja Town.

Skål...

Anna Fransson

Stellan...

För er som kan ert Lund så är detta gamla nyheter.
Jag träffade Stellan Hagmalm för första gången i mitt liv. Intressant är nog ett bra ord.
Hämtade följande text från Wikipedia:

Stellan Hadar Hagmalm, född den 9 oktober 1942, är en svensk excentriker. Hagmalm går sedan 2003 dagligen runt i Lund med en skylt.
Anledningen till vandrandet med skylten är, enligt Hagmalm själv, att hans barndomskamrat Carl-Erik Rosén konspirerat mot honom och hans släkt (tillsammans med samtliga svenska politiker och massmedia) för att dölja det faktum att Hagmalm i själva verket är Sveriges tronarvinge. Olof Palme mördades för att avleda uppmärksamheten från detta avslöjande. Hagmalm hävdar att han även utsatts för tankekontroll och ser tecken till sammansvärjning i princip överallt, bland annat i Estoniakatastrofen och Lasermannen. Bakom konspirationen ligger en hemlig organisation som störtade Romarriket, grundade kristendomen och startade andra världskriget för att bilda FN, med avsikt att utplåna Hagmalms släkt.

Rosén känner till Hagmalms anklagelser, men har hittills avböjt att stämma honom för förtal, eftersom han anser att det inte skulle hjälpa Hagmalm.

Cats...

 Kurre

Varken mer eller mindre, liksom...

Sebastian

Snart...

...spelar vi här, igen...
http://www.snapshots.nu/Slideshows/Local%20Heroes%20Årets%20bild%202009/lharet.htm

Ann-Marie Jönsson tog den här bilden på mig ett par timmar innan jag spelade solo på Wonder Bar i Asbury Park för ett och ett halvt år sedan. Sedan dess har jag både hunnit vara där som duo med Niclas Brandt i januari samt med hela The Dimestore Junkies i maj. I januari är det dags för en ny runda. Då blir det nog New York igen hoppas vi...

Marsvin, liksom...

Helgen lider mot sitt slut...skönt...
Lördagen var en katsastrof. I dag har det varit lugnare.
Började min rundresa i går förmiddags i Qpoolen i Hässleholm där det var marsvinsutställning.
Dagens bilder kommer därifrån.
Jisses...

The days in between...

Fredagkväll... Lång helg framför mig på Kristianstadsbladet. Mycket jobb, även om fotochef Tommy Svensson aldrig håller med om detta :)
Det är mycket nu på alla håll och kanter. The Green Room i Finja (köket där vi, The Dimestore Junkies, spelade in det mesta av vår cd Skyline) är under renovering. Om tre veckor ger vi oss ut på en miniturné tillsammans med Willie Nile och Ted Morris. Mycket musik, många bilder och en hel del svett och ont i armarna efter snickrande (något som en sådan som jag aldrig borde syssla med).
Bilden är tagen i Bromölla när ett gäng pensionärer fick möjlighet att åka raggarbil tidigare i dag. Olle Nilsson tog på sig sin cowboyhatt och njöt i fulla drag. Undrar om jag någonsin åkt raggarbil? En vacker dag kanske....
Trevlig helg!

Nisse...

Jag tog bilden. Pär Wikholm, den fantastiske, fick det hela att bli riktigt snyggt.
Den 28/9 släpps plattan.

Varför?

Twitter, liksom...
Varför?
Jag har inte riktigt förstått grejen vilket ju innebär att jag måste testa...
Ni kan kolla här om ni har alldeles för mycket tid över.

I väntan på Willie...

Kulturhuset, Hässleholm

Om ett par veckor kommer Spettgatan i Finja att få fint besök från Kanada, USA och Skottland. Mina vänner Gord, Ginette, Billy och Willie kommer hit för att vara med och leva lite rock'n'roll liv under en vecka. Willie Nile är en stor källa till inspiration för många. Bono, Bruce Springsteen, Lucinda Williams och Lou Reed ställer sig alla i hyllningskören till denne fantastiske New York-singer/songwriter. I Finja är vi glada.

Den 6/10 spelar världens bästa rockorkester, The Dimestore Junkies, med Willie Nile på S:t Gertrud i Malmö. Dagen därpå är vi i Hässleholms vackra kulturhus.
Vi är också väldigt glada över att den grymt begåvade Ted Morris vill vara med oss dessa dagar.
Lördagen den 8/10 blir det en songwriters circle med Willie, Ted och The Dimestore Junkies. En fantastisk möjlighet att i intim miljö få höra Willie Nile berätta om sitt låtskrivande och framföra sina låtar akustiskt.
Ni vill inte missa detta...

Här hittar ni lite länkar:

http://www.willienile.com/

http://www.myspace.com/dimestorejunkies
http://www.tedmorrismusic.com/

Här köper ni biljetter till Hässleholm.

Längst fram mina vänner, längst fram...

Mr. Röjder, såklart....

Tack Håkan!

Han är glad, alltid lika glad...

Perpignan 2011...
Wow, liksom!
Jag säger bara Moules au Rouqfort på Place de Victoire. Eller alla dessa franska viner...
Eller kanske tapas på Place de la République? Där kan man även få uppleva den franska varianten av Mojito, om man har lite tur.
Den utlovade katedralkonserten klockan 08.00 i söndags blev aldrig av, ber om ursäkt för detta till alla er som hade köpt biljetter :) Däremot så blev det en spontan a cappella-show med irländsk touch på Shannon. Vi badade i fontäner, eller....tja, jag blev snarare överfallen av den där stora utanför Palais des Congrès...
Håkan Röjders fantastiskt orangea strumpor (tack för hjälpen med bilden förresten), tvättstugan i mitt rum som hade öppet under dygnets alla tjugofyra timmar, Lars Brundin och Lotta Gyllensten för alla förfester i rummet mitt emot och inte minst Thomas Löfqvist som på egen hand tog hem alla tre medaljerna i "Roligaste kommentarerna".
Många minnen, några suddiga...
Fotofestivalen då?
Tja, vad ska jag säga?
Hade nog förväntat mig betydligt mer när det gällde utställningarna. Det var mest krig och elände. Enahanda och ganska tröttande efter några minuter. Kan mycket väl också bero på att det var enormt varmt i flera av lokalerna, som till exempel på ovanvåningen av Couvent des Minimes när den fantastiske Peter Dench berättade om sitt projekt "England Uncensored".
En del var dock ganska fantastiskt som till exempel Lu Nans bilder från den kinesiska mentalvården, likaså Valerio Bespuris reportage från Sydamerikanska fängelser.
Föreläsningarna var genomgående väldigt bra, åtminstone de jag besökte, däribland Mediastorm, Gary Knight och Paulo Pellegrin.

Man blir taggad, pepp och mycket trött efter en sådan här vecka. Vissa går och lägger sig i tid (tufft!), andra inte. Nästa år vid samma tid är vi utvilade och på gång igen. Eller hur?

Tack alla kollegor för en fin och oförglömlig resa. Tack Christina och Per för att ni ordnade.

Jo, just det... Om ni undrar varför det här blogginlägget är döpt efter en textrad ifrån Nick Borgens schlagerklassiker "We are all the winners", så ber jag att ni frågar Matso Pamucina nästa gång ni träffar honom. Okej? Over and out...