fredagen den 25:e februari 2011

Lars Paulström...


Det finns många olika typer av människor och personligheter. En av de mest intressanta karaktärer som jag någonsin har stött på är Lars Paulström. På gott och ont :)
Jag har nog aldrig träffat någon som Lars. Vare sig på scen, i studion eller privat.
Han är en otroligt engagerad man som i hela sitt liv kämpat mot orättvisor i det stora och det lilla.
Beundransvärt!
Hans övertygelse genomsyrar honom som ingen annan.
Det är Lars gitarrfodral som är på bilden framför mina fötter.
En egen värld, liksom...
Jag har spelat med Lars i många år och kan berätta hur många roliga och frustrerande historier som helst om honom. Som till exempel när vi för snart tio år sedan spelade i New Jersey med vårt band Loserville och, efter att ha varit vakna i 24 timmar helt plötsligt blev inbjudna att spela på legendariska Stone Pony. Vi fick göra två låtar och gavs typ tre minuter att göra soundcheck. Lars fick inte liv i sin gitarr utan lade den helt sonika på scen och gick av. Vad felet berodde på minns jag inte men hans utrustning fungerade utmärkt efteråt. I dag skrattar vi åt det och Lars brukar säga: "Jag har i alla fall soundcheckat på Stone Pony".
Jag minns en gång efter en turné i England när vi skulle flyga hem från London. Alla våra instrument var tvugna att checkas in och röntgas. Bilderna kom upp på kontrollanternas skärmar och allt såg bra ut ända tills Lars gitarr passerade. Tja, ni fattar själv :)
Lars är en unik människa och en fantastisk gitarrist. I Hässleholm är han en musiklegend.
Trevlig helg, Lars!


Johan Åberg & Lars Paulström

onsdagen den 23:e februari 2011

Tiden räcker inte till...


Foto: Lars Brundin

Oj, vad jag misshandlar min lilla blogg.
Vem bryr sig, kan jag ibland tänka?
Well, jag om ingen annan.
Just nu så räcker inte tiden till. Dessutom så är fotografi något av en bisyssla för tillfället.
Jag håller istället på med att spela in musik till en cd som kommer att släppas den 12/5.
Orkestern heter The Dimestore Junkies och detta blir vår debut.

Den 12/5 har vi releasefest på S:t Gertrud i Malmö. Kvällen efter i Röda Salongen på Kulturhuset i Hässleholm. Sedan far vi över Atlanten för att ha releasefester på Manhattan, Asbury Park och i Kanada.
Det är mycket fixande och trixande med sponsorer, logistik och den där lilla detaljen att faktiskt få musiken på plats på en liten rund skiva.

Mitt i allt det här så görs det också en film om projektet i allmänhet och om mig (?) i synnerhet. Lars Brundin, Sydsvenskans duktige fotograf, har följt mig och mina kamrater i snart ett och ett halvt år med sin kamera. Det kommer att bli premiärvisning av dokumentärfilmen i Hässleholm den 13/5.
Om jag är orolig? Jodåsåatte :)

Om där nu råkar vara någon som av någon anledning undrar varför den här bloggen inte uppdateras så som jag själv önskar, så har ni nu fått en förklaring.
Vi ses längst fram...


Foto: Lars Brundin

Foto: Lars Brundin

Foto: Lars Brundin